När regionfullmäktige första möte för hösten tar plats på måndag ska elva fyllnadsval till olika förtroendeuppdrag ske på grund av avhopp. Det berättade GA i går. En del avhopp är naturligt, människor byter jobb eller flyttar och det går inte att få ihop ekvationen rent praktiskt. Gerty Holmstedt (S) säger dock till GA att hon tror att många nya tappar sugen när deras höga förväntningar kommer på skam.
Om det nu är detta som ligger bakom den markanta ökningen från vad normalt är två eller tre avhopp ett vanligt år till de elva som nu är fallet är svårt att säga. Säkert är att i sådana fall har någonting gått allvarligt fel.
Det finns ett hos ungdomen allestädes närvarande drag att i ett svep vilja förändra världen. Det har sannolikt sin grund i bland annat den ofullkomliga världsbild ungdomen ännu har samt behovet av frigörelse genom att utmejsla en egen identitet genom ord och handling. Det finns ingenting som inte kan lösas genom antingen konsekventa på- eller avregleringar. Kompromisser och balansgång ligger sällan för det sinne som är på jakt efter stordåd.
Det är ingenting nytt i det, tvärtom, sådan är människan. Det är anledningen till att tröjor med tryck föreställandes revolutionärer är vanliga i en genomsnittlig högstadieklass men normalt sett lyser med sin frånvaro under föräldramötena.
Ett något nyare inslag är dock det som amerikanerna kallar McDonaldseffekten. Det innebär att man är van vid allting går snabbt och förväntar sig att det ska gälla på livets alla områden.
Detta har blivit ett problem inom bland annat sjukvården, vilket Ekot rapporterade i går. Akutmottagningarna formligen översvämmas av människor i åldrarna 20 - 29 år. "Det handlar om förkylningar, halsont och andra diffusa symptom som kan vara psykosociala problem" säger Hans Friberg, överläkare och verksamhetschef vid akuten i Lund.
Det är ett fenomen som binder upp enorma resurser och som förhindrar att akutvård ges till de som behöver den. Är det månne vad som händer i politiken nu? Människor som har närt en glorifierad bild av det politiska livet och som till slut har tagit steget för att på en mandatperiod lösa alla problem. Politik är ingen lätt verksamhet. Byråkratin är förödande som bäst och även de bästa intentioner kan få helt oanade konsekvenser och finns det alls några extra pengar att tillgå kan man vara nästan säker på att de går till något annat än vad man själv sysslar med.
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Likväl sker det varje år. Brist på erfarenhet kommer alltid att vädras ut och det är trots allt ett förgängligt tillstånd. Det går att göra skillnad inom politiken, men det kräver stort engagemang och ett avsevärt mått av tålamod.
Det gäller också att minnas att den tröghet som ibland kan kännas övermäktig har ett visst värde, inom vissa gränser vill säga. Det gör att vi slipper ständigt tvära kast och minskar andelen ogenomtänkta förslag som förverkligas. Det är således inte enbart av ondo.
Partierna har dock ett ansvar att förbereda de människor de för upp på vallistorna om den verklighet som väntar dem om de blir invalda. Förhoppningsvis visar det sig att det stora antalet avhopp var en engångsföreteelse, en statistisk anomali, alldeles oavsett vad det berott på.