”Att göra människans liv större.” En lösrykt mening ur en ledare i Aftonbladet i lördags. Men ack så viktig: Att göra människans liv större. Katrine Kielos står bakom en tänkvärd ledare som handlar om politik och om att våga förändring.
Katrine Kielos är fristående kolumnist, bosatt i London. Det är nog en fördel att betrakta svensk politik och det svenska samhället utifrån. Att slippa från ett provinsiellt debattklimat.
Svensk politisk debatt, de politiska partierna och medierna behöver påminnas om att debatten ibland blir väl provinsiell och att det finns en värld där utanför. Sverige är ändå del i ett världssamfund, i en europeisk gemenskap.
Nu präglas tillvaron mycket av ”fredagsmys”, förstärkt av populära tv-program. Kielos pekar med en suck på det faktum att diverse livsstilsbloggare har blivit tonårsidoler.
Att heminredning och lyxkonsumtion blir en värld som aldrig är större än den egna bostadsrätten. ”Borgerlighetens diskreta charm och lika tysta desperation”, som hon skriver. Här bränner det till som det skall göra i en politisk ledare. Som får oss att tänka till, att ilskna till.
Fegiskultur
Men det kommer mera. Svensk politik tycks idag handla mer om att inte göra fel än om att göra rätt. En fegiskultur som inträtt. Det pratas mycket om regeringsduglighet – vem skall regera med vem. Men viktigare är reformdugligheten.
Kielos efterlyser just att den socialdemokratiska ledarduon nu tydligt måste visa att man är reformduglig. En utmaning, förvisso. Att ta ett politiskt ansvar, att visa politiskt ledarskap.
Hon menar att Stefan Löfven och Magdalena Andersson är på väg att återupprätta respekten för svensk socialdemokrati. Efter många stukade år, skulle man kunna tillägga. Att detta par mycket väl kan besegra ”den avklippta nymoderata hästsvansen”. Inte ens Kielos kan undvika att för ett ögonblick sänka sig ner till hårmodet. I vår tid kan utseende och kläder ta loven av de politiska budskapen. Bekymmersamt, minst sagt.
Värld utan alternativ
Man är beredd att ropa ut: Slå vakt om det politiska innehållet, den sakliga politiska debatten och vår demokrati som ger människor vägval i valtider.
Kielos lyfter fram filosofen Roberto Unger. Han talar om tyranniet från en värld utan alternativ. Han kritiserar vänstern för att ha fastnat. Att en del av socialdemokraterna vill göra samhället lite mänskligare utan att i grunden förändra det – strö lite socker på ojämlikheten.
Andra drömmer sig tillbaka, är nostalgiska. Då stänger man för förändring och nytänkande. Roberto Unger menar också att dagens ekonomi är bygd på rädsla, konsumtionshets och skulder, vilket hindrar människan att bli det hon vill vara.
Då är vi tillbaks till rubriken – Att göra människans liv större. Det är väl politikens stora utmaning – att bidra till att människan kan bli människa. Att få möjlighet att utveckla ett meningsfullt och värdigt liv. Att politiken med kraft angriper utanförskap och rasism.
Att politiken verkar för alla människors lika värde och lika möjligheter.