Sedan förra valet har nio personer valt att lämna Region Gotlands fullmäktige. Räknar man med ersättarna är det tjugoen.
I hela landet är det 2 600 lokalpolitiker som lämnat sitt uppdrag i förtid. Det är flera än under hela föregående mandatperiod då 2 100 slutade. I Dagens Samhälle (DS), som ges ut av Sveriges kommuner och landsting, kan man läsa att de många avhoppen förstärker obalansen i de beslutande församlingarna eftersom fler kvinnor och unga slutar.
Man ska vara lite försiktig med att peka ut just kvinnorna som avhoppare. Enligt DS:s undersökning har 22 procent av kvinnorna valt att avgå. Motsvarande siffra för män är 18,8, alltså bara lite mer än tre procentenheter färre. Av de nio gotländska avhopparna är fem män och fyra kvinnor.
Det finns en uppenbar risk för dubbelbestraffning här. Först får kvinnorna dåligt samvete för att de inte sköter sina uppdrag, sitt jobb, sin familj eller alltihop på en gång. När de sedan tar konsekvensen av det och avsäger sig sitt uppdrag får de kritik för att de minskar kvinno-representationen.
Det krävs ingen större fantasi för att anta att kvinnors andel i beslutande församlingar hänger ihop med arbetsfördelningen i familjerna. I dagarna har Försäkringskassan presenterat uppgifter på att det fortfarande är mammorna som tar ut 80 procent av föräldraledigheten. Och den som tar ut mest föräldraförsäkring blir också den som gör mest arbete hemma även efter att föräldradagarna är slut. Mot den bakgrunden har vi kanske flera kvinnor i politiken är vi förtjänar.
Betydligt större är skillnaden om man ser till ålder. I den yngsta gruppen, 18-29 år, avgår nästan hälften, återigen enligt DS. Och det är också mest naturligt. I den åldern är det vanligt att man utbildar sig, skaffar eller byter jobb och bildar familj. Allt faktorer som lätt kan tänkas påverka viljan och möjligheten att ta på sig politiska uppdrag och att planera för fyra år framåt.
Ser man till partierna är det uppenbart var de flesta avhopparna hör hemma. Sverigedemokraterna avviker kraftigt. Där har 57 procent försvunnit sedan valet och en hel del stolar blivit stående tomma. Trognast är Centerns och Socialdemokraternas ledamöter med 16 respektive 17 procents avhopp. Kanske är det inte en slump att det är de gamla folkrörelsepartierna som klarat sig bäst i det avseendet.
De politiska avhoppen kommer säkert att analyseras vidare. Inför kommande val finns det anledning att se på nämnder och styrelser, att jämföra partier och åldersgrupper, gräva i orsaker och förväntningar. Men en viss omsättning även under mandatperioden är sund i ett modernt och flexibelt samhälle och ingenting att få panik av.