Det är lätt att tycka att avgågna politiker borde behandlas precis som andra arbetslösa. Men det finns några skillna- der. En är att politikern inte arbetar inom det yrke hen är utbildad för.
Det är inte ovanligt att förtroendeuppdrag på riksnivå föregåtts av en eller ett par perioder som heltidspolitiker på lokalnivå eller tvärtom. Fackliga eller andra förtroendeuppdrag på heltid kan också föregå en tid som heltidspolitiker.
Om den tiden blir längre än ett par år kan den medföra att utvecklingen inom ursprungsyrket sprungit långt förbi en. Den som skötte en svarv för 20 år sedan kan upptäcka att det nu krävs avancerad datautbildning för att hantera en både effektivare och större maskin. En aldrig så duglig sekreterare kan få uppleva att hela yrket praktiskt taget försvunnit.
Ett vårdbiträde kan inse att det kroppen orkade för tio eller tjugo år sedan inte längre fungerar. Lantbrukaren har kanske tvingats välja mellan fortsatt drift av företaget och ett heltidsuppdrag. Alla arbetsgivare välkomnar inte den som återvänder eller söker nytt jobb efter en längre tjänstledighet. Ibland ifrågasätts också politikern just för sitt politiska engagemang.
Så är det inte för alla. Den som har en läkarlegitimation är alltid efterfrågad på arbetsmarknaden och har ofta haft något uppdrag även under politikertiden. Detsamma gäller för flera andra yrkesgrupper inom vården.
Advokaten, som drivit sin firma på lågvarv under sin politikertid kan trappa upp relativt snabbt efter en valförlust. Företagsledaren som kombinerat uppdraget med bolagsstyrelsen kanske kan välja mellan uppdragen.
Men vi kan inte utgå från att alla har det så.
Förtroendeuppdrag innefattar påverkansmöjligheter, intressanta upplevelser och ny kunskap. Dessutom medför de, i de flesta fall jag sett, betydligt mer än heltidsarbete, kvälls- och helgjobb plus mer eller mindre ständig beredskap.
Vill vi få några att ta på sig uppdragen måste vi betrakta den som blir utslagen med lite större förståelse än att bara kräva att de ska infinna sig på arbetsförmedlingen klockan åtta dagen efter valdagen.
Det är rimligt att heltidspolitiker får en omställningsperiod efter sitt uppdrag och möjlighet att vid behov skaffa sig ny eller utökad utbildning.
Det är när politikertiden blir en garanti för arbetsfria inkomster fram till pensioneringen som systemet blir helt fel.
De bestämmelser som nu ses över både inom Sveriges kommuner och landsting och på riksnivå kommer med stor sannolikhet att ta bort den möjligheten. Det är mycket bra.