Politikers likhet inför lagen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Otåligheten är lätt att förstå. Många förtroendevalda känner sig på goda grunder utsatta. Det behöver inte handla om så extrema hot som det Ilmar Reepalu råkat ut för. Men trakasserier, hot och till och med våld förekommer i så stor utsträckning att det finns anledning att tala om ett demokratiskt problem.
Därmed inte sagt att problemet är lätt åtgärdat. Det skarpaste förslaget kommittén lade fram är hårdare straff för hot om de riktas mot politiker. Det är också det mest problematiska.
Å ena sidan, det riktigt allvarliga är att hoten som riktar sig mot dem som utövar offentlig makt och inflytande slår mot det demokratiska statsskickets spelregler. Den som inte får gehör för en ståndpunkt ska helt enkelt inte kunna tvinga fram den i efterhand eller skrämma bort politiker.
Å andra sidan, att ge personer med politiska förtroendeuppdrag extra högt skyddsvärde likt den som vissa tjänstemän åtnjuter i sin tjänsteutövning kan komma att betraktas som att avståndet mellan "vanligt folk" och "politiker" blir ännu större, något som kan visa sig bli kontraproduktivt för att stävja problemet.
Avsikten med kommitténs förslag om straffskärpning är god, men det är även principen om likhet inför lagen. Att regeringen ligger lågt i denna fråga är därför inte så dumt, så länge det inte innebär att andra mindre långtgående skyddsåtgärder drar ut på tiden.