”Säg ett enda j-a parti som på riktigt bryr sig om de allra svagaste”, skriver Bison i sin måndagskrönika, efter en snabbgenomgång av vad de olika partierna står för eller snarare frågor partierna har övergett i sin iver att utöka sin väljarkader.
I själva verket är det nog så att få medborgare idag kan identifiera sig med ett partis program. Suckarnas bro har uppstått. Folk irrar fram och tillbaka i en enda stor suck över att inte känna igen sig. Olika generationer har vitt skilda behov. Nya generationer har önskemål om frågor för en framtid den äldre generationen ryggar inför.
Kalla det gärna identitetspolitik. Ett begrepp som är dags att införa. Den är klart synlig i dagens Italien. Politik förs av uråldriga män, som aldrig har förstånd att mixa en politisk församling med unga människor.
Politiker som Berlusconi eller Monti i sin högreståndsklass står helt främmande inför frågor om ungas vardag. Nu har den yngre generationen gjort sitt val i Italien och vilken fråga kommer upp, jo marknadens reaktion. Kapitalet darrar. Media hakar på. Sunt förnuft är långt borta och de ungas uttalade röst står knappast i främsta rummet.
Månggifte
När Centern tog upp månggifte i sitt föreslagna partiprogram, var det få som ställde frågan: Vad menas? Kan en kvinna gifta sig med tre män, eller två par gifta sig med varandra? Vad skulle lagstiftningen acceptera? Idag ligger folk med vem som helst när som helst och hur många som helst. Det är vardagssexualitet. Ingen gör en jämförelse, snarare blundar. Men det är en faktisk verklighet bland unga.
Liksom att unga människor vill jobba med vad de önskar, inte nödvändigtvis det äldre anser att de skall nöja sig med för att kliva in på arbetsmarknaden. Sociala medier är viktiga och i dessa kan uråldriga partiet söka svar om vad som är framtidsfrågor: Hur skall vi arbeta och tänka för att beröra samtliga generationer i stad som land?
Bilda nytt?
Borde man kanske göra som Dr. Mamphela Ramphele föreslog Demokratiska alliansen i Sydafrika, upplösa partiet och bilda ett nytt, när DA erbjöd henne, som svart känd aktivist, före detta universitetskansler, partiledarrollen i ett fortfarande mycket vitt parti.
Ramphele, nära vän till Stewe Biko, och en gång en del av rörelsen Black Consciousness, är av naturliga skäl viktig för att nå svarta väljare. Men en omstart för att undkomma sin historia under rassegregering, till det sa DA nej.
I socialdemokraternas Framtidsdokument står följande formulering: ”Vi socialdemokrater känner tillförsikt eftersom vi har genomfört stora samhällsförändringar tidigare. Vi ledde omställningen från Fattigsverige till välfärdsland. Vi ska klara klimatomställningen på samma sätt.”
Appellerar uttryck som detta till unga gröna aktivister och är frågan berättigad?
Kan man en gång för alla lämna berättelser bakom sig för att gå framåt? Historia som hör hemma i jubileumsskrifter men inte längre lyfter i vardagspolitiken.
Moderat stöld
Moderaterna stal socialdemokraternas slagord och gjorde sig till det Nya arbetarpartiet, nu lägger sig öns socialdemokratiska företrädare till med inte bara moderata utan rent av kapitalistiska benämningar.
Vi har knappast längre någon regionledning på ön. Nu kallas den koncernledning. Förvaltningscheferna har blivit direktörer etcetera. Man kan skratta på sig.