även om Almedalsveckan, och i någon mån EU, har förskjutit semesterperioden för såväl riks- som lokalpolitiker går det politiska sommarlovet mot sitt slut.
Regionstyrelsens arbetsutskott träffas nu i veckan och sedan rullar det på fram till jul. Sedan kan det förstås vara si och så med ledighet för de ledande politikerna. Partiledarna till exempel har nog filat på sina sommartal som nu levereras under resten av månaden. Därmed startar en debatt som kommer att sträcka sig långt in i nästa höst.
Det finns som bekant inget som börjar så många gånger som en valrörelse. Dagens Nyheters Maria Crofts utnämnde i helgen statsministerns sommartal nu på lördag till starten på ”valåret 2014”. Framöver kommer vi att få höra att valrörelsen startar med riksdagens öppnande, med budgetpropositionen, med partiledardebatten och så vidare. Valförlorare brukar för övrigt redan på valnatten deklarera att nästa valrörelse börjar nu.
Den här gången sätts det dessutom två slutpunkter, vi har val både 25 maj och 14 september nästa år. Risken är därmed uppenbar att EU-valet i maj kommer att betraktas som en förpostfäktning inför valen till riksdagen och regionfullmäktige.
I riksdagsvalet måste de borgerliga partierna gå balansgång mellan att stå upp för Alliansen och dess politik och profilera sig själva, ett konststycke som är särskilt knepigt för de minsta partierna.
Oppositionens balansnummer blir att samtidigt visa fram ett tydligt alternativ till det pågående systemskiftet och hålla dörren öppen för konstruktivt samarbete i sakfrågor där långsiktiga uppgörelser är nödvändiga, till exempel utbildningspolitiken.
Moderatledaren vill gärna framstå som att han har ett färdigt regeringsalternativ, men så är ju långtifrån fallet. I ett läge där två regeringspartier snubblar nära gränsen för att överhuvudtaget komma in i riksdagen blir alla borgerliga överenskommelser rimligen preliminära.
För vem tror att två eller tre kvarvarande borgerliga partier i regeringsställning kommer att driva hjärtefrågor åt ett parti utanför både regering och riksdag?
Här på Gotland har KD redan försvunnit och FP valt att lämna Alliansen. Kanske en fingervisning om rikspolitikens utveckling?
Som väljare måste jag säga att jag bra mycket hellre ser en palett av enskilda partier som var och en framför sin politik än två färdiga boxar med förhandlingsresultat.
Det skulle medföra en något längre startsträcka för regeringen efter valet men med fyraåriga mandatperioder är det fullt hanterbart. I kommunalpolitiken är det inte ovanligt att det går till så. Och väljarnas inflytande skulle öka.