Jag skrev att Hoffstedts förslag att minska antalet ledamöter i regionfullmäktige syftade till att minska demokratins omfattning och politikens möjligheter. Det tolkar han som att jag säger att han är ond. Jag vill visserligen inte minska politikens omfattning, men det är högintressant att Hoffstedt rentav menar att det skulle vara ondska att göra så.
På moderaternas hemsida under rubriken vår politik står nämligen ordagrant "den politiska omfattningen måste minska". Ingen bra idé tycker jag. Men att moderaternas eget högsta höns och riksdagsledamot på Gotland inte bara tar avstånd från kravet utan går så långt som att kalla det ondska kan inte beskrivas som något annat än en politisk storskräll.
Visst är fullmäktigeplenum fem timmar åtta gånger per år en viktig arena och skådeplats. Men Hoffstedt vet lika väl som jag att det mesta av politiken sker mellan mötena. I förhandlingar inom och mellan partierna och inte minst i politikernas dagliga kontakter med gotlänningarna. Fler ledamöter når ut till fler, och större del även av landsbygden kan bli representerad. En tom stol kan göra betydligt mindre än en politiker som kanske hellre skickar upp andra i rampljuset. Att vara tyst är långt ifrån synonymt med att vara passiv. Vissa kommer alltid att synas mindre än andra, att minska antalet ledamöter kommer inte att ändra det.
Borgarna på Gotland brukar kräva att vi ska minska kostnaderna för politiker. Men efter valförlusten i senaste kommunalvalet, när man inte längre hade arvoderade kommunalråd att leda det interna arbetet ville C, FP och M plötsligt att nya arvoden för gruppledare skulle införas, i praktiken fler oppositionsråd. Personligen tycker jag att det var synd att förslaget inte gick igenom, men vad tyckte Hoffstedt?