De nyligen genomförda valen synes ha givet upphov till fler frågor än svar. Statsvetaren Andreas Johansson Heinö får räta ut några frågetecken.
SD lämnar många tomma stolar runtom i landet och Allianspartier har tappat orättvist på grund av riksvindarna, precis som S gjorde för åtta år sedan. Är det läge att återuppta diskussionen om skilda valdagar?
– Jag hör ju till dem som har varit för skilda valdagar länge. Men jag tror att det är problematiskt att göra ett enskilt valresultat till ett argument för förändringar av valsystemet. De gamla argumenten håller fortfarande, åt båda hållen.
Samtidigt verkar många väljare vilja ha stabilare regeringar. Är inte det ett tecken på att vi bör göra något åt valsystemet ändå?
– Vi har ju haft många regeringar som har varit stabila trots att de har varit minoritetsregeringar. Vi har haft tre regeringskriser sedan andrakammarriksdagen avskaffades. Två av dem drabbade majoritetsregeringar. Möjligheterna för att det blir en regering som kan hålla ihop och navigera i riksdagen är också ganska stora. Svensk politisk kultur är sådan att kriser hör till ovanligheterna.
Många är oroliga att det ska bli ett extra val. Hur sannolikt är det och vad krävs?
– Reglerna är ju sådana att man måste lägga fram fyra misslyckade förslag innan talmannen föreslår extra val. Det parlamentariska läget ger inte utrymme för en stark rödgrön politik men det har de ju inte fått mandat för heller.
Är det realistiskt med ett regeringsunderlag på 38 procent? Vad kan en sådan regering förväntas utföra?
– Maktens tyngdpunkt förskjuts ju från regering till riksdag. För att få igenom förslag måste man ha med sig två andra partier varav minst ett befinner sig högerut. Bekymret blir ju att det är en konstant osäkerhet och att Löfven har satt en politisk prestige i att söka breda uppgörelser, vilket hade varit lättare att göra i en ren S-regering. Men nu har man MP där också som saknar erfarenhet av att regera. MP måste först inse att man behöver kompromissa med S och därefter att man också måste kompromissa med riksdagen. Det är inte lätt.
Vilka risker finns för C och FP om de skulle ingå ett omfattande samarbete med S och MP i riksdagen?
– Det första är att de spräcker Alliansen och att de på det sättet underminerar trovärdigheten för ett borgerligt alternativ i nästa val. Risken är nog inte så stor men den finns. Den andra risken är mot de egna väljarna som har röstat för en tydligt borgerlig politik. Det blir svårt att övertyga väljarna om det rätta i det här. Det gäller särskilt för C som har skickat väldigt tydliga signaler till sina väljare. Riskerna där är väldigt stora.
Finns det någon särskild anledning att S och M tappar mest till SD?
– Historiskt är det ju S och M som har stått upp för en reglerad invandring. De väljare som har velat ha en generös invandring har röstat på småpartierna. Framförallt Moderaterna har förändrat sig och S har hängt på, sett i ett 20-30 års perspektiv. Det har ju gett utrymme för SD, som också har riktat in sig mot M och S. SD:s politik i försvars- och äldreomsorgsfrågor har ju också attraherat.