När tekniska nämnden i Umeå ska spara pengar gör man det på bland annat hundlatriner, lekplatser och papperskorgar. Samtliga hundlatriner ska plockas bort och därmed spara in 800 000 kronor åt kommunen, en summa som i jämförelse med det totala sparbetinget på 16 miljoner kronor måste ses som kaffepengar. Samtidigt ska en fjärdedel av alla papperskorgar i parkerna och 13 lekplatser inom kommunen plockas ner.
De bortplockade lekplatserna innebär en besparing om 200 000 kronor. Framför allt beslutet att plocka bort hundlatrinerna har väckt stor förargelse bland kommuninvånarna. Politikerna i tekniska nämnden riskerar att få lära sig att hundbajs är en mycket större fråga än vad de uppenbarligen har trott. Och detta ett valår. Man häpnar.
Hundägarna i Umeå är så irriterade över beslutet att Expressen den 4 januari 2014 rapporterade om den bajsmarsch till kommunhuset som planeras den 25 januari 2014 för att överlämna de hundbajspåsar som inte längre går att kasta någonstans. Konfronterad med uppgiften om protestmarschen har kommunstyrelsens ordförande låtit meddela att i så fall får rättsliga åtgärder vidtas och då syftandes på de protesterande kommuninvånarna och inte ledamöterna i tekniska nämnden.
Man kan tycka vad man vill om själva beslutet men nog borde kommunstyrelsens ordförande veta bättre än att hota med rättsliga åtgärder mot invånare som ger uttryck för sitt missnöje med ett i alla avseenden tvivelaktigt beslut angående hundlatriner… Det handlar ändå om hundbajs och invånarna som bara vill kunna kasta detta på ett för ändamålet avsett ställe. Politiskt borde det finnas andra sätt att hantera frågan.
Att tekniska nämnden i Umeå måste spara pengar är en sak. Att man väljer att göra det på hundlatriner, lekplatser och papperskorgar en helt annan. För den utomstående framstår det som så huvudlöst att det är svårt att hitta det bakomliggande syftet förutom att det verkar som om man gått fram med osthyveln över budgeten varhelst det varit möjligt. Hundlatriner och papperskorgar kan tyckas som en liten fråga men en ren stad är oerhört grundläggande för folks välbefinnande och stadens mående. Att tro att folk ska bära hem hundbajspåsen och kasta i sin egen soptunna, så som uttryckts, är såväl naivt som totalt verklighetsfrämmande.
Tekniska nämndens sparbeslut tyder på dålig konsekvensanalys, dålig förståelse för människors beteendemönster och dessutom en obefintlig förståelse för regeln om ”the cost of ruling” (det vill säga förtroendekostnaden för beslut som inte faller i god jord). Ett valår bestämmer man sig för att för småpengar spara in på hundar, småbarn och renhet. Valrubrikerna är givna.
När så Folkpartiet gjort en pudel och backat från beslutet och vill ha tillbaka hundlatrinerna och man inte ens kan visa upp enad front, då är slaget sedan länge förlorat. Politiskt kan beslutet om de borttagna hundlatrinerna komma att kosta betydligt mycket mer än vad det var tänkt att spara in. Så vad har man då åstadkommit så här långt? Jo, retat upp invånarna, mindre välgenomtänkta uttalanden i massmedia och nationell spridning av ett politiskt beslut som borde kastats i första bästa papperskorg… Det är uppenbart att Umeå inte behöver färre utan fler papperskorgar.
Låt tekniska nämndens öde i Umeå beslut bli en lärdom för samtliga kommunpolitiker i Sverige som sysslar med liknande frågor. Man sparar inte in på hundlatriner, man värnar om en ren stad och man gör sin hemläxa innan man fattar politiska beslut. Och man tänker innan man talar. Gör om, gör rätt. Detta är bara pinsamt.