Populära reformer är också viktiga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men samtidigt har partiet fått backa från en rad av sina profilfrågor. Bensinskatten kommer att höjas. Vårdnadsbidraget ska införas, men eftersom det är kommunerna som fattar beslut om detta är det svårt att säga vilket nationellt genomslag det får. Och dessutom ingår den i ett familjepolitiskt paket där samtliga partier har fått ge och ta. Vilket har framgått tydligt av det faktum att möjligheten till vårdnadsbidrag inte kunde införas förrän en jämställdhetsbonus också var på plats. När det gäller de samkönade äktenskapen talar det mesta för att partiet kommer att backa även där. Och så har vi fastighetsskatten där omdömet dessvärre inte kan bli annat än att en av de viktiga, valvinnande frågorna, i synnerhet för kristdemokraterna, har schabblats bort av regeringen.
Nu kan ingen beskylla regeringen för att vara dålig på att uppfylla vallöften. Redan under det första året har en betydande majoritet av dessa bockats av. Men vissa frågor är helt enkelt viktigare än andra. Om inte annat rent opinionsmässigt. Fastighetsskatten är en sådan. Den konsekvens och målmedvetenhet som visats på andra områden, vare sig det handlat om populära eller impopulära beslut, allt ifrån arbetsmarknadspolitik till försvarsnedskärningar, hade gott behövts här också, där de många turerna hit och dit, liksom slutresultatet, ger intrycket att man försöker komma undan vad man lovat.
De förändringar som genomförs i a-kassan är, om än viktiga och annonserade redan innan valet, inte särskilt omtyckta. Därför hade det inte skadat att lägga lite större vikt vid de mer populära inslagen i den gemensamma politiken, varav kristdemokraterna hade flera som sina profilfrågor i valet.
I stället tar regeringen en stor risk. Inte minst genom de negativa konsekvenser agerandet kan få för kristdemokraternas väljarstöd, som ju är av avgörande betydelse för att få en borgerlig majoritet även i nästa val.
Nu är förstås samtliga regeringspartier inblandade i de kompromisser som görs och visst kan man resonera som Göran Hägglund gjorde i en intervju häromdagen, att om väljarna vill ha mer av kristdemokratisk politik så borde de i större utsträckning rösta på kristdemokraterna. Men risken är stor att väljarna istället straffar ett parti som inte tillräckligt tydligt har fått igenom sina vallöften.
För frågorna infinner sig ju: Vad ska kristdemokraterna gå ut med inför nästa val? Och kommer väljarna verkligen att tro på att de kan driva igenom den politiken?