Det sägs att Pridefestivalen har spelat ut sin roll. Könsneutrala äktenskap, alla kvinnors rätt till assisterad insemination, homo- och bisexuellas rätt till adoption - HBT-rörelsen verkar liksom färdig. Varför då nödvändigtvis ställa till festival och paradera genom Stockholm?
För det första: det finns viktiga politiska beslut kvar att fatta. Sterilisering och förstörande av könsceller är ännu en nödvändighet för juridiskt könsbyte. För det andra: all opinionsbildning syftar inte till lagstiftning. Genom Pride sänds en viktig signal om den tolerans och öppenhet som bör prägla såväl Sverige som omvärlden. Redan på andra sidan Östersjön, i Polen och Litauen, möts Prideparader av massiva protester.
I Litauen drog riksåklagaren förra året in demonstrationstillståndet för Baltic Pride. Till slut, sannolikt på grund av starka internationella protester, blev det en manifestation i Vilnius. 700 deltagare skyddades av 800 poliser, undan aggressiva motdemonstranter. I Warszawa kastade motdemonstranter sten mot paraden.
Men, för det tredje, enbart det faktum att så många besöker Pride är tillräckligt för festivalens existensberättigande. HBT-personer och andra reser till Stockholm för Pride, tar semester för Pride. Vissa gör det av politiska skäl, andra för att de gillar festivaler och många för känslan av att vara i majoritet, att inte betraktas som avvikande. Under veckan erbjuds såväl underhållning som torrt seriösa seminarier. På lördag blir det, som vanligt, parad. Ofta är det den som upprör mest - sannolikt för att det är den del av Pride som är mest synlig. Media filmar och fotograferar hellre dansande människor på gatan än diskuterande människor i föreläsningssalar. Därför är den retoriska frågan "varför måste de dansa halvnakna genom huvudstaden" en vanlig invändning mot Pridefestivalen.
Ja, varför måste "de" det? Just därför att den frågan formuleras. Därför att den frågan alltid handlar om Pride, och aldrig om alla de andra karnevalståg vi ser varje sommar. De många förmodat heterosexuella, mer eller mindre nakna, dansare som tågar genom andra svenska städer - de debatteras aldrig.
De samhällsdebattörer som vänder sig mot avklätt dansande på gatan skriver av någon anledning alltid om Pride, aldrig om mindre svenska städers försök till imitation av karnevalen i Rio. Därför är Prideparaden av stor politisk och opinionsbildande betydelse.
Förhoppningsvis blir Pride så småningom lika politiskt irrelevant som i huvudsak heterosexuella festivaler och karnevaler. Där är vi dock inte än. Men också en politiskt irrelevant Pridefestival har ett existensberättigande. Ibland behövs ingen anledning för att ställa till festligheter.