Östeuropa har verkligen varit i fokus i sommar. Frågan är hur det egentligen går för det de forna sovjetstaterna. Få invänder mot att flera av länderna har långt kvar till verklig demokrati.
Bara nu i sommar har vi kunnat läsa om Ukrainas före detta premiärminister och nu mer oppositionspolitiker sitter fängslad, under vad som beskrivs som förfärliga förhållanden, i väntan på rättegång som ännu en gång blivit uppskjuten. I Rumänien har inrikesministern avgått efter att folkomröstning om huruvida president Trajan Basescu skulle ställas inför riksrätt eller inte ogiltigförklarats på grund av för lågt deltagande. Anledningen till det låga deltagandet tros vara att presidenten sagt åt folk att inte rösta. Av de som ändå gick till vallokalerna var det en förkrossande majoritet som inte stödde den sittande presidenten.
Sen finns den massa politiska konstiga förslag som är aktuella, Litauen vill förbjuda transsexualitet, Rumänien vill försvåra för kvinnor som vill göra abort och så vidare.
Ljuset i mörkret är ändå att Sveriges engagemang för mänskliga rättigeter och demokrati börjar synas. Desto mindre Sverige har gemensamt med dessa länder med högst tveksam demokrati desto bättre.
Det började med Loreen i Azebajan där hon mötte med oppositionella och människorättsaktivister. I fallet Vitryssland så har de allt för länge kunnat verka utan större ifrågasättande och kunna sprida propaganda om landets "välmående" utan större problem. När de 2011 ställde upp med låten "I love Belarus" i Eurovisionsschlagerfestivalen borde det fått fler att få upp ögonen för hur det egentligen står till i Vitryssland.
I Vitryssland har Sverige via ambassad, politiska och frivilliga organisationer visat stort engagemang i mänskliga fri- och rättigheter och det uppskattas helt tydligt inte av Aleksander Lukasjenko. Nyligen bevisat genom att kasta ut svenska diplomater.
Ryssland har nu också hotat med att utmäta den svenska ambassaden i landet. Det bottnar i en konflikt mellan en tysk företagare som fick det företag han till hälften ägde beslagtaget av Ryska staten efter Sovjets kollaps. Han har fått rätt i svensk domstol och men inte fått de pengar som domstolen dömt Ryssland att betala och kronofogden vill nu utmäta ett hus på Lidingö ägt av Ryska staten.
Att både Vitryssland och Ryssland sätter den diplomatiska kontakten med Sverige i svaj är synd men samtidigt ett kvitto på att det Sverige gör är rätt.