Hur kunde det bli så här galet? Hur kunde äldrevården i Sverige bli en handelsvara för hungriga riskkapitalbolag?
Bolag som här funnit en lukrativ marknad för att maximera sina vinster. Genom dålig vård och enorma vinster har media varje dag under de senaste veckorna gett oss helt osannolika beskrivningar hur den svenska äldreomsorgen ser ut.
Det företag som stått i centrum är vårdbolaget Carema. Företaget har nu dragit på sig 150 anmälningar till Socialstyrelsen och står för en vård som är ovärdig. En cynisk kapitalism i sin värsta form. Drivkraften att maximera sina vinster sker genom dålig vård och genom en fiffig skatteplanering betalas ingen skatt i Sverige.
Vårdbolagen gräver guld
Dagens Industri hade för en tid sedan som rubrik: "Vårdbolagen gräver guld i Sverige". Man fortsätter: "Från monopol till en av världens mest oreglerade marknader". Riskkapitalbolaget 3i köpte Carema 2005 för 1,9 miljarder. Genom ett finskt köp expanderade 3i och när bolaget såldes 2010 till två andra riskkapitalbolag var prislappen 8,3 miljarder.
När 3i betalat lånen för sina köp återstod 4,7 miljarder i vinst. Vinsten blev 3,5 gånger den egna insatsen eller 350 procent. Som en delförklaring till den enormt höga vinsten säger en av ägarna till 3i, Nordenchefen Tomas Ekman, "vi har använt personalen effektivare".
I dag (söndag) kan vi läsa om en ny skandal, denna gång Korsnärsgården i Falun. En dement döende man hade svåra smärtor och dödsångest, personalen behövde kalla in förstärkning för att vaka. Detta förvägrades av besparingsskäl. Mannen sattes i stället ensam framför en TV där han senare avled.
När våra äldre som under årtionden byggt upp detta land, behöver samhällets omsorg blir de hänvisade till en rufflarbransch. En bransch där ägarna uppmanar personalen att ständigt spara in på utgifterna, hålla igen på att ta in vikarier, använda kissvåta blöjor en gång till, och så vidare.
En utstuderad profithunger
Det är plågsamt att se hur våra äldre skymfas. Det måste också vara plågsamt för alla de seriösa vårdgivare, antingen de är offentliga eller privata, att se hur begreppet "omsorg" fått stå tillbaka för en utstuderad profithunger. Känslor av ilska och maktlöshet väller över en.
1992 genomfördes en av de största förändringarna av äldreomsorgen i Sverige, Ädelreformen. Utgångspunkten var att samhällets omsorg skulle utgå från en helhetssyn på den äldre människan. Nu skulle sociala och medicinska behov tillgodoses av kommunerna. Institutionstänkandet övergavs och den egna bostaden blev grunden för en trygg omsorg.
Jag var då vice ordförande i kommunens socialnämnd och kan intyga vilka stora och ambitiösa satsningar som då gjordes inom äldreomsorgen på Gotland av förvaltning och medarbetare. Man kan med ödmjukhet nästan 20 år senare, fråga sig, blev det trots goda ambitioner så som det var tänkt?
Återupprätta ordet omsorg!
När vi får allt fler äldre i Sverige minskar våra kostnader för äldreomsorgen. Sitter vi på en tickande bomb? Alla de skandaler som duggat tätt de senaste åren talar för att det nu kan vara dags för en ny reviderad Ädelreform.
Denna gång för att återupprätta begreppet "omsorg". Till slut, åter till frågan: "hur kunde det bli så här galet"? Svar: Kapitalet fick aningslöst bli herre över äldreomsorgen.