Prostitution är inte jämlikhet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På sina håll förekommer avståndstagande, men också kommentarer som mellan raderna andas ungefär "det är ju tråkigt det här med prostitution, men man vet ju hur män är". Det är just det sistnämnda jag har problem med.
Kan inte viftas bort
Nog vet jag hur somliga män är, men inte kan väl somliga mäns benägenhet att till varje pris tillskansa sig sex legitimeras alternativt viftas bort i ännu en generation?
Ännu år 2010 verkar uppfattningen leva kvar i vissa läger att sex på något vis ska vara alla förunnat, och om det inte går att lösa på frivillig väg, så ska man minsann i nödfall kunna handla det man vill ha. Det håller inte; i en jämlik värld kan inte den enes tillfredställelse vara beroende av den andres underkastelse!
Jag fascineras en smula av Wera Svenssons tankegångar (GT 16 juli), där hon försöker vrida bort fokus från en av vår tids största skamfläckar, nämligen människohandel, till någon form av omvänt jämställdhetsproblem. Jag tycker att det är precis lika bedrövligt att en man säljer sig, som att en kvinna gör det.
Faktum kvarstår emellertid att de patriarkala strukturer vårt samhälle alltjämt dras med, gör att avsevärda mängder fler män än kvinnor tar sig rätten att köpa en annan människa. Av den enkla anledningen talas det mer om kvinnliga prostituerade, men att köpa en människa, oavsett kön, är kriminellt. Och, enligt mig, förkastligt.
Strävan efter jämlikhet
Wera Svensson bekänner sig i vissa delar till socialdemokratin; en ideologi vars grundpelare är strävan efter jämlikhet mellan människor. Att med denna ideologi i bagaget ändå, som jag uppfattar det, förespråka legalisering av handel med människokroppar är för mig en gåta. Kriminalisering av sexköp borde vara en självklarhet för varje land som utger sig för att vara en rättsstat.
Dessutom försöker Wera Svensson medels en god väns citat blåsa liv i myten om "den lyckliga horan". Också det framstår som verklighetsfrämmande; inte minst sett till de allt fler vittnesmål som dyker upp där de kvinnor som frejdigt säljer sig frivilligt är försvinnande få, medan de regelrätta offer prostitutionen skördar är mångfalt fler.
Mäktiga män som köper sex är inte på något vis en nyhet. Den typen av skandaler briserar med jämna mellanrum, världen över, med olika följder.
Trots att man vet att man som potentat är påpassad, verkar man helt enkelt inte kunna låta bli. Eller kanske just därför; som Katarina Wennstam beskriver det: "Dels för att det är just innehavet av makt som ger en person känslan av att allt går att köpa för pengar, och för att en mans köp av sex handlar så mycket mer om övertag och herravälde än om lust och utlösning".
Något är ruttet
Prostitutionsdebatten belyser hur långt ifrån så väl jämlikhet som jämställdhet vårt samhälle faktiskt befinner sig. För visst finns det något rejält ruttet i ett samhälle där makthunger i så väl stort som smått förblindar somliga medborgare så till den grad att de tror sig ha rätten att köpa en annan människas kropp och integritet, dessa två som enligt all jämlikhetslära aldrig bör kunna krängas för pengar?
Jag är stolt över att leva i en av de få stater i världen som kriminaliserar den typen av patriarkalt förtryck och maktmissbruk.