Med jämna mellanrum hamnar jag i spännande diskussioner om klass och kön.
Det är allt annat än sällsynt att jag i de diskussionerna möter åsikter som ”klart tjejerna också ska få jobba, men nu räcker det väl med den där jämställdheten?” eller ”det där med klassklyftor låter som något från farmors barndom, visst har vi väl kommit längre än så?”
På det sistnämnda skulle jag verkligen – från djupet av mitt hjärta – vilja svara ja, men det går inte. Klassklyftorna finns kvar, även om stora framgångar skördats på jämlikhetsområdet sedan min egen farmor var liten. Men ojämlikheten ökar i Sverige och det går snabbt.
Antalet dollarmiljonärer i Sverige har nu passerat 500 000 stycken och ökningen går snabbare i vårt land än i genomsnitt. De rika blir rikare, de fattiga ännu fattigare.
Lägre medellivslängd
Vad medför då den här ojämlikheten, de här klassklyftorna? De medför att medellivslängden kan skilja så mycket som tio år mellan två stadsdelar i samma stad, att två barn från samma stad men olika inkomstgrupper går helt olika framtidsscenarier till mötes. Vill vi ha det så här? Mitt svar är NEJ!
Jag tycker att det är fullkomligt orimligt att kommuner och landsting – där stora delar av välfärden byggs och upprätthålls – får allt sämre villkor samtidigt som behoven ökar på flera områden.
När ditt barn behöver extra stöd för att klara målen i skolan ska de insatserna finansieras av oss gemensamt. När din mamma behöver äldreomsorg ska den finansieras av oss tillsammans. Vad du tjänar ska i sammanhanget vara irrelevant.
Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov – den devisen känns mer relevant än någonsin. Sverige behöver en regering som prioriterar jämlikhet OCH tillväxt. Sverige behöver en socialdemokratisk regering, som vågar minska klassklyftorna och värna välfärden!
Gratis kvinnojobb
Ifråga om det andra temat, nämligen jämställdhet, så tycker inte jag att det på något vis räcker med jämställdhet. Tvärtom. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män är fortfarande så stora att kvinnor arbetar gratis efter klockan 15:51.
Vilket samhälle är det vi lämnar efter oss till våra barn? Är det rimligt att det fortfarande är vanligare att en VD heter Göran än att det är en kvinna? Vill vi ha det så? Mitt svar är NEJ!
Att vi har långt kvar visar sig ständigt, inte minst när kända svenskar träder fram och helt otvunget använder begrepp som ”lilla gumman” för att förminska och förlöjliga sina samtalspartners offentligt.
Ovärdigt
För en tid sedan sa Stefan Löfven ”Sverige behöver en feministisk agenda”. Ja! Helst igår. Så här kan vi inte ha det. Det är ovärdigt, både oss och dem som kommer efter oss.
Avslutningsvis något roligt, nämligen en gratulation. Projektet Prov-Gute, lett av Esso Eriksson och Arne Eklund, har utsetts till årets Leader-projekt och ska motta pris för det på Berns den 26 november. Grattis till er, och grattis Gotland som tack vare projektet välkomnat en hel drös nya invånare!