Räkna med högre pensionsålder
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Resonemanget bakom förslaget är väl känt. När den allmänna folkpensionen infördes 1913 var pensionsåldern 67 år, medan medellivslängden var betydligt lägre, 58 år. Nu, nästan hundra år senare, lever medelsvensken betydligt längre - kvinnor lever i genomsnitt dryga 83 år, medan män blir omkring 79 år gamla.
Ändå går vi i pension tidigare än förut. Officiellt går gränsen vid 65, men enligt statistik från Eurostat slutar svenskarna att jobba tidigare än så. Männen slutar jobba när de är omkring 64 år - kvinnorna går några månader tidigare än männen.
Egentligen är det ju glädjande att svenskarna lever allt längre - och att vi dessutom får allt fler friska år. Men det betyder också en ökad press på vården och äldreomsorgen. Det är i längden inte hållbart.
En promemoria som gått ut till en arbetsgrupp är självklart inte samma sak som ett färdigt förslag. Men mycket tyder på att en höjd pensionsålder är att vänta - frågan är bara när och hur den införs.
Förmodligen vill vare sig regeringen eller oppositionen ta tag i en så kontroversiell debatt mitt under en valrörelse. Exemplen från övriga Europa förskräcker.
I Spanien har José Luis Zapateros regering mötts av ilskna protester sedan man föreslagit en höjning från 65 till 67 år. I Italien har det varit debatt om att höja kvinnors pensionsålder från 60 till 65 år. Även i Grekland har höjd pensionsålder varit en viktig del av regeringens krispaket - något som lett till omfattande demonstrationer.
En regering som höjer pensionsåldern i Sverige lär inte heller mötas av jubel. Men politiker kan inte endast syssla med sådant som är populärt - ibland måste regeringar fatta kontroversiella beslut som långsiktigt gynnar ekonomin. Pensionsreformen visar att det går, men det som gjorts räcker inte längre.
På torsdagen protesterade Ylva Johansson (s) mot regeringens planer, med argumentet att "många människor är utslitna på sina arbeten och måste ha möjlighet att kunna gå i pension från 61 års ålder".
Den problematiken måste förstås tas in i beräkningarna. Hur gör man med alla de som är slitna efter ett tungt arbetsliv och inte klarar av att jobba vidare? Att byta yrkesbana i sextioårsåldern är sällan särskilt enkelt.
För att öka antalet arbetade år måste även ungdomar få möjlighet att etablera sig tidigare. Det handlar inte bara om att göra det enklare för unga att komma in på arbetsmarknaden - utan också om att snabba på genomströmningen på högskolorna och att skapa långsiktigt goda villkor på bostadsmarknaden.
Självklart måste reformerna göras klokt och varsamt. Men att, som Ylva Johansson, försöka hejda minsta förslag är knappast konstruktivt. Om välfärden ska behållas är det oundvikligt att svenskarna jobbar fler år än i dag.