Raljerandet borta i tryck på papper
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ja, den som kan hitta ett entydigt svar finns inte. Sanningen är att varje medium har sin styrka - och sin svaghet. Kompletteringar och avvägningar mellan olika kanaler bör dock kunna ge en så pass klar bild att var och en har möjlighet att kunna bilda sin egen uppfattning. Och det är det som vår verksamhet ytterst går ut på: att få människorna att själva ta ställning på ett korrekt serverat underlag.
Generaliseringar
Visst gör vi fel emellanåt, men då bör vi vara snabba med att rätta det felaktiga. Även det till synes ganska oväsentliga, för det har ändå en betydelse i det allmänna förtroendeskapandet.
Däremot blir jag besviken när jag hör att enstaka fel leder till grova generaliseringar och fler än en gång har jag fått höra att "allt som står i tidningen är fel".
Jo, jag tackar. Men bugar definitivt inte. Inte heller duckar jag för sådana påståenden. Då går jag gärna in i debatten. Och även om jag onekligen är part i målet vill jag påstå att jag går segrande ur de debatterna.
Men, som sagt, fel gör vi alla då och då. Att förneka detta vore att hymla.
Inte bara utrymmet
När man diskuterar olika mediers nackdelar och förtjänster är det inte sällan som utrymmesfrågorna blir en del i avvägningen. Ett teveinslag skall göras inom en viss tidsrymd, inte en sekund längre och blir därför ofta hårt redigerat. En dagstidning har sin begränsning i formatet. Det medium som mest saknar begränsning ur den synvinkeln är nätet/webben. Där är begränsningen i stället om någon orkar igenom långa textsjok eller inte. Vad har det för nytta att skriva många ord om ändå ingen läser dem?
I veckan fick jag ett exempel på olika behandling i en nätupplaga och i en papperstidningsupplaga av samma nyhetsmedium. Att ett stycke tagits bort i papperstryckningen tror jag inte var av utrymmesskäl. I alla fall vill jag inte tro det.
Raljerade om ö-status
Det var Dagens Samhälle som hade frågor till Ansvarskommitténs ordförande Mats Svegfors, och där en var: "Varför inte en särskild ö-status till Gotland?", en fråga som onekligen är bekant för oss i den lokala debatten.
Jag sammanfattar Mats Svegfors svar i att han ser att vissa frågor gör att Gotlands litenhet gör det omöjligt att enbart av egen kraft kunna lösa dem. Han tar trafiken som exempel där staten måste gå in och stötta. Då tycker han inte att det är någon nackdel för Gotland att vara med i en mellannivå i en större regionkommun utan att alltid behöva gå direkt till staten.
I nätupplagans svar avslutades svaret med följande stycke:
"Östatus - varför det? Skall det finnas en särskild ?inre-norrland?-status för län i norr, särskild gränsstatus för Norra Norrland och Skåne etc, etc. Det behövs ju ingen ?särskild status? för att hantera de särskilda förhållanden som råder i olika delar av landet."
Det stycket finns med i svaret på nätet publicerat i måndags men inte i den tryckta upplagan i torsdags.
Plats för egen tolkning
Det här ger plats för egen tolkning. Givetvis kunde jag ge ett bättre underlag för en sådan om jag kontaktade redaktionen för Dagens Samhälle för att reda ut vem som tagit bort stycket. Är det Mats Svegfors själv så borde han ju bett att få det borttaget på den webbaserade sidan också.
För visst måste Mats Svegfors ha fått påskrivet för detta nätuttalande. Här ger han ju ett sken av att vara helt okunnig om att begreppet ö-status finns normaliserat i EU. Något som vi för övrigt ville få med i inträdesförhandlingarna för Gotland, men där den svenske chefförhandlaren Ulf Dinkelspiel nonchalerade detta krav.
Visst kan man än idag slåss för vår ö-status, men onekligen har det försvårats eftersom det inte togs med i grundförhandlingen.
Så nu återstår för oss att utröna om okunnigheten om ö-status är lika stor hos alla makthavare som den tydligen var hos Mats Svegfors, han som är ansvarig som kommittéordförande för ett av de mest omvälvande utredningsförslag som lagts för ett politiskt beslut i Sverige på mycket länge. Här föreslår kommittén en helt ny politisk karta över beslutsnivåerna.
Och med tanke på inledningen ytterligare en fråga: I vilken utsträckning inverkar trovärdigheten på hela utredningen på den raljanta ton som Mats Svegfors valde i nätuttalandet?