Ransonera bensinen efter behov, inte efter plånbok
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I Visby kan många med lätthet cykla vilket skulle vara ännu nyttigare än att åka buss. På landsbygden är det omöjligt att tänka sig en turtäthet som skulle göra livet utan bil möjligt.
Här ett exempel på hur det kan vara att bo på landet, fem mil från staden. Tidigt på morgonen börjar studierna på Komvux. Med eget fordon är jag hemma igen i bostaden vid elvatiden.
Plånbokens tjocklek avgör
Klockan 18:00 börjar ett träningspass i Visby som behövs för hälsan. Ny resa och hemma igen 21:00. Så löper flera dagar i veckan med många resor. Till och med goda bussförbindelser skulle innebära att hela dagen ändå skulle bli förlagd till Visby.
Jag har länge varit kritisk till att miljöpartiet tvingat socialdemokratin att bedriva politik som innebär att plånbokens tjocklek bestämmer om folk har råd att transportera sig i eget fordon eller ej.
Jag tycker att det varit brist på initiativförmåga och fantasi när man låtit ekonomisk styrka ransonera drivmedel för personbilar.
Det är en rå och brutal politik som kanske passar borgerliga partier och miljöpartiet. Socialdemokratiska värderingar som solidaritet och lika värde har inget med sådan politik att göra. Vi borde sträva efter mer rättvisa, finstämda och differentierade metoder.
Den förra regeringen accepterade bränsleprishöjningar för att den vägen försöka minska konsumtionen. Detta blir enligt min mening en sorts ransonering. Men den utgår inte från behov utan efter vilken som har råd att betala.
Den rike kör och slösar som om inget hänt. Medan den med låg inkomst antingen måste avstå helt från vissa resor, eller i stället spara på mat- eller bostadskonto eller plågsamt snåla på annat sätt.
Jag vägrar tro att detta är förenligt med socialdemokratisk ideologi. Vad är det för tanke bakom att straffbeskatta den som kör snålast möjliga fordon bara för att stora och bränsleslukande bilar ökar i försäljning.
Ransonera efter behov
Inköp av stort eller litet fordon följer oftast inkomsten. Det betyder alltså väldigt lite om den fattige ställer undan sin bil om den förmögne med slösaktig bil fortsätter att köra som om inget hänt.
Att skattehöjningar inte får avsedd verkan visas väl av att det köps många stora och tunga stadsjeepar. De köps i stor utsträckning av personer som kan vältra över sina kostnader på andra. Att borgerligt sinnade medborgare tycker att detta är ok förstår jag. Men det är dålig socialdemokrati, och var finns "landsbygdspartiet" centern?
Jag menar att vi kan införa ransonering där det ges tilldelning efter behov. Den som har långt till centralort har större behov av transport i eget fordon än den som bor i samma centralort.
Den familj som har någon kilometer till barnens fritidsaktiviteter eller daghem behöver inte åka bil. Det behöver däremot den familj som bor längre bort.
Den som bor långt från tätort sparar inte en enda centiliter enbart för att priserna höjs. Den som måste transportera sig gör det antingen drivmedlet kostar fem kronor eller 15 kronor per liter.
Det går inte att stanna efter trefjärdedelars väg och gå resten. Dessutom ser ju marknadskrafterna till att service utanför större tätort blir allt sämre.
Jag föreslår att de farliga och bränsleslukande stadsjeeparna förbjuds och att bränsleransonering införs.
Ett miljötransportkonto
Alla transporter skall vägas in i ett "transportkonto" för att verkligen komma åt miljöpåverkan. Det bör inte gå att köpa sig fri genom att åka taxi eller flyg.
Krångligt att administrera? Ja förmodligen men det fungerade under kriget och socialdemokrater har väl inte brukat väja för lite byråkrati.
Nu finns dessutom tillgång till helt annan teknik. En ransonering skall följas av skattesänkning på drivmedel eftersom man når den önskade effekten av minskade utsläpp.
Då uppnås flera goda effekter, vi sparar på en ändlig resurs, minskar miljöpåverkan och ger medborgarna bättre ekonomi, som kan spenderas på bättre mat, kultur eller vad man vill. Kanske äntligen en skattesänkning som skulle ge positiva effekter.