På återresan till Sverige mellanlandade jag på en annan kontinent och i en annan värld än Afrika.
I det forna guldgrävarområdet i staten Victoria hittade jag en numera glömd värld. Det här området i Australien är för oss mera känt för sina väldiga bushbränder. Sommaren inträder den 1 december enligt australiensarna och sommaren startade kall och blåsig. Inomhus kräver det sockor på fötterna och elektrisk filt om natten.
Stillsam och vänlig
Castlemaine är en himmelskt stillsam stad med 8 000 innevånare och en vänlig stad. Jag har hamnat i en omgivning som mest liknar en westernfilm från 1800-talet, så välbevarad är den här staden från den första guldgrävartiden, liksom flera andra små städer i omgivningen. De är placerade efter varandra på en sträcka så lång att en häst orkade trava fram under en dag. De små husen i trä med plåttak och verandor i utsirat järn är viktorianska, alla i ett och ett halvt plan.
Moderna inslag finns knappt, om de finns syns de inte. Här låser ingen dörrar, inte ens om natten. Om morgnarna är det så tyst i kvarteret, att man kan tro att staden har tömts på folk.
- Var är alla, tänkte jag, när jag första morgonen steg ut på verandan och tittade längs gatan? När stiger folket upp och går till arbetet? Jag vandrar ut i soluppgången nästa dag och går gatan fram. Bara hundar blir synliga.
Överallt står minst två lite äldre bilar framför varje hus. Men folktomt är det i trädgårdarna.
Efter en vecka blir det plötsligt + 33 grader och vad ser jag om kvällen, barn som åker skateboard på gatan och en familj i huset mittemot sätter upp julbelysning. Renar och slädar. Solen lockar uppenbarligen fram folket.
Som Slite
Det lilla sjukhus, som jag besökte en lördagskväll, har lika svårt att få fasta doktorer på sina tjänster som Slite, fast staden bara ligger 12 mil norr om Melbourne. Doktorn som var ”on call” måste göra ett antal tjänsteår efter sin utbildning på just platser som Castlemaine. Den australiska regeringen har en tro på att läkare under de här pliktåren hinner bilda familj och rota sig på platsen. Jag kan undra om vårt regionråd gjort någon resa till Australien för att lära något ön kan ha nytta av.
Färskvatten från havet
Den första färskvattenanläggningen på den här kontinenten byggs just nu i staten Victoria. Färskvatten, som omvandlas från havsvatten. Till miljardbelopp.
Alla som bor i staten som till exempel innevånarna i Castlemaine berörs. Här ropar man inte efter färskvatten, om man inte är farmare. De begjuter sina grödor på samma sätt som Ryftes morötter.
Att pumpa ut färskvatten i havet som Cementa gjort över åren, skulle ses som rena vansinnet i det här landet.
Och att ropa på färskvattenanläggningar på norra Gotland för att behålla arbeten i brottet, bör man nog inte göra förrän man känner till effekterna.
Folket i Castlemaine kommer att ha färskvatten i framtiden, men deras vattenräkningar går med automatik upp 30 procent.
I Australien är ingenting billigt, om det inte är skräp som kommer från Kina. Priser på vatten, el och mat är långt högre än de svenska. Och arbetslösheten minst lika stor.