Rätt att ge Obama fredspriset
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns en del tänkvärt där att fundera över, även om jag är förvånad över ordvalet, att "utnämningen är skamlig och motverkar sitt syfte".
Märklig kommentar
Här blir jag besviken på denna genom åren så förnämliga fredsorganisation. Men kanske är det ett sätt att få rubriker och uppmärksamhet att ta i så starkt. Svenska Freds har ju inte synts så mycket i fredsdebatten under senare år. Vilket är synd, för såväl debatten som för fredsarbetet.
Jag kommenterade Svenska Freds uttalanden redan i min första krönika om fredspriset på denna sida den 16 oktober. Svenska Freds hade då gått ut på nyhetssajten Newsmill med negativa och märkliga, tyckte jag, kommentarer om fredspristagaren. Där var det uppenbart styrt av en allmänt negativ inställning till USA:s stora krigsmakt och det talades om dollarslukande militära styrkor. Jo, det höll jag med om, men detta har ju inte Obama byggt upp utan ärvt från krigspresidenten George W Bush.
Presidentens första år
Denna kvarnsten runt halsen försöker nu Obama nu göra sig fri från. Kriget i Afghanistan är bara en bit av denna kvarnsten. Det tar tid att reda upp i sörjan efter Bush-administrationen.
Hur mycket tror Svenska Freds att en nyvald president kan hinna med under sitt första år? Tänk efter vad som redan skett. Det ger hopp. Men visst håller jag med att ökade styrkor i Afghanistan inte känns som rätt väg att gå för att nå den efterlängtade freden. Krig är alltid fel väg att gå för att nå fred. Ändå drabbas mänskligheten ständigt av krig på detta vackra lilla jordklot.
Jag hörde nyligen att det sedan Andra Världskrigets slut bara rått fred i 12 dagar. En omskakande och dyster uppgift. Men ge nu Obama chansen att visa att han är värd fredspriset.
En humanistisk ledare
Jag är övertygad om att han kommer att leverera som den humanistiske ledare han i grunden är. När nu sjukvårdsreformen rinner igenom, stärks hans ställning såväl på hemmaplan som internationellt.
Sjukvårdsreformen är en historisk händelse som visar på stort ledarskap, fingertoppskänsla och en strategisk klurighet. Detta kan leda vidare till intressanta initiativ på den internationella arenan.
Kanske tvingas Svenska Freds och andra så småningom konstatera att något tålte Obama kritiseras, men mera hedras ändå. Heja norska Nobelkommittén!