Rätt dag för att köpa något fint
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men det är inte konsumtion i sig som är ett problem. Utan hur eller vad vi konsumerar.
Jämför till exempel tecknandet av en privat sjukförsäkring eller en universitetsutbildning med att köpa cigaretter, en villa eller ett gymkort. Skillnaderna är större än likheterna, likafullt utgör alla exemplen konsumtion av något slag, produkter eller tjänster. En del konsumtion är bra, eller till och med nödvändig, medan andra delar är mindre bra, eller till och med skadliga.
Ändå antingen avfärdas eller hyllas konsumtionen av sina kritiker eller försvarare. Men egentligen är den ett alltför vittfamnande fenomen för att man ska kunna dra alla dess uttryck över en kam.
Konsumtionskritikerna tycks däremot ofta glömma bort att den övervägande delen av det vi lägger pengar på utgörs av mat, boende, utbildning, vård och andra nödvändigheter. Slutar vi konsumera sådant dör vi eller tvingas att bli helt självförsörjande, vilket rätt få torde önska.
Det är alltså snarare konsumtion på marginalen som kritikerna riktar in sig på. Sådant som anses onödigt eller åtminstone onödigt dyrt. Är det verkligen rimligt att människor köper handväskor för 50 000 kronor, var frågan som en långlivad konsumtionsdebatt kretsade kring tidigare i år.
Just att köpa något riktigt exklusivt tycks provocera särskilt mycket. Nu är det förstås mycket få som överhuvudtaget har 50000 kronor att lägga på en handväska. Men för att ta ett annat exempel, så skulle man mycket väl kunna argumentera för att det är bättre att köpa en kavaj för 5000 kronor än tio stycken för 500 kronor, eftersom den förra antagligen inte bara är snyggare utan också av bättre kvalitet och håller längre, kanske lika länge som de tio andra kavajerna tillsammans. Inte minst ur ett miljöperspektiv finns det all anledning att uppmuntra den typen av mer långsiktig konsumtion.
För när kritik riktas mot konsumtionen handlar det oftast om att minska den i ekonomiska termer. Men vi borde snarare, i den mån konsumtionen ska minskas över huvud taget, tala om att minska den i termer av antal prylar. Att köpa färre, men bättre saker. Att värdera kvalitet högre.
Den bästa förebilden är nog varken Spara eller Slösa utan hennes okända syster. Hon lägger inte sina pengar på strunt som Slösa. Men heller inte allt i spargrisen som Spara. Och en sådan här dag skulle hon ägna åt att köpa något extra gott till lördagsmiddagen eller att inhandla en väl vald julklapp till någon hon tycker om.