Det börjar närma sig nu. Efter årsskiftet känns den socialdemokratiska partikongressen inte längre avlägsen.
Första veckan i april måste partiet bekänna färg på en rad områden.
Efter förra årets ledarstrul behöver socialdemokratin kliva fram ut skuggorna. Var finns de klara alternativen till Alliansens nyliberala lösningar med massarbetslöshet, växande klyftor och misslyckad jobbpolitik?
Man kan tycka att partikongresser och stämmor har spelat ut sin roll, att allt händer i hastigt uppblossande debatter i olika fora på nätet. Det är i viss mån sant. Nätet är förnämligt för informations- och idéspridning och snabba tankeutbyten. Men just därför är det viktigt att inte tappa den långsiktiga tanken, kalla det gärna ideologi. Varför är vi socialdemokrater?
Ja, inte är det för att följa varje åsiktsskiftning hos storstädernas medelklass eller i riksmedias strålkastarsken. Men för att visa dem och andra på en annan riktning på den samhällsutveckling vi befinner oss i. En väg som leder till sammanhållning, rättvisare fördelning och långsiktig hållbarhet.
Vi behöver träffas, på nätet och fysiskt tillsammans i samma rum. Runt om i landet måste kongressombuden och alla vi andra se varandra i ögonen, argumentera, förklara, ändra oss ibland och förstärkas i våra uppfattningar ibland. Nu är tid för årsmöten, inspirationskvällar, politiska caféer eller vad vi nu kallar det.
Öppenhet har blivit ett honnörsord inte minst under det pågående debaclet med centerns idéprogram. Men det finns inget alternativ till öppenhet i dag och det är bra. Alla texter som skickas ut inom ett parti hamnar mer eller mindre omgående på nätet, då är det smartare att räkna med det. Och med att debatten kan bli rätt obalanserad och svårstyrd, det lär flera än Annie Lööv få erfara.
Som oppositionsparti får Socialdemokraterna inte fastna i att bara reagera, utan måste agera. Och det är mycket svårare utan regeringskansliets resurser. Men det är också en fördel att inte ha regeringsansvar. Man behöver inte ägna all tid åt dagspolitiken som så lätt tränger ut framtidsfrågorna.
Här på Gotland är läget för partiet det motsatta. Med den skillnaden att regionpolitiken har mer karaktär av samverkan och praktisk problemlösning.
Men också på Gotland måste den rimliga riktningen framåt pekas ut. Politiken måste handla om mer än parkeringsavgifter. Jobb, välfärd, bostäder, skola, miljö: Socialdemokratin får inte huka i buskarna. Det finns en verklighet därute som väntar.