För mig som medlem i Arbetarepartiet Socialdemokraterna är rätten till arbete med rättvisa och jämställda villkor på arbetsmarknaden grunden för vårt välstånd. För att hålla ihop och utveckla Sverige som land krävs det att fler har ett jobb att gå till och därmed en egen försörjning.
Arbete skapar delaktighet och ger människor frihet och större möjligheter till utveckling. Sverige behöver en aktiv näringspolitik, mer samarbete och gemensamma prioriteringar mellan politik, näring och akademi när det gäller forskning, innovation och utbildning.
Förmåga och vilja
Insikten om den aktiva näringspolitiken måste bygga på idén om omställningsförmåga. Det stärker konkurrenskraften genom att skydda människor under omställningsperioder, så att de kan ta nya jobb som växer fram genom en aktiv närings- och företagarpolitik.
Omställningsförmågan är en del av den röda tråden i den socialdemokratiska näringspolitiken. Den handlar om vår övertygelse om människors förmåga och deras vilja att utvecklas och att stå på egna ben. Fler nya jobb och full sysselsättning är en prioritering. I tider av kris och ekonomisk oro behövs kloka investeringar. När ekonomin försvagas behöver den stärkas genom att fler arbetar. Sverige måste ha en aktiv näringspolitik så att det kan startas nya företag och att företagen kan växa. Det duger inte att luta sig tillbaka och överlåta allt åt marknaden. Politiken måste kliva fram och ta en aktiv roll och det krävs att vi ger människor förutsättningar för att ta de jobb som växer fram. Sveriges ställning som ledande industri- och välfärdsnation har aldrig nåtts utan en aktiv, socialdemokratisk industripolitik. En jobbskapande politik måste också innehålla åtgärder för en framtidsinriktad politik för entreprenörer och företagare. Det skall vara lätt att växla mellan anställning och företagande. För mig är det tydligt att den socialdemokratiska jobbskapande politiken har varit en framgångsrik politik som tjänat oss väl.
Vintertid blir vilotid
För en vecka sedan ställde vi om till vintertid och för mig har det tydligen blivit en omställning till vilotid. Helt plötsligt har jag börjat somna framför TV:n och små snarkning från min sida av soffan får hustrun att ropa till: - Sover du?
-Nej, inte alls! Hör jag mig själv säga och glider lite längre in i vilan och kämpar med att hålla tillbaka de små avslöjande snarkningarna som istället byts ut mot ett tungt men avslappnat sätt att andas. Det är av någon underlig anledning skönt att slumra till i soffan och ögonlocken blir liksom slappa hur intressant det än är på TV:n.
Ljus och värme
Vi är nu i Allhelgonatid i den mörka delen av året då vi börjar längta till ljus och en ombonad tillvaro. Så är det i alla fall för mig och säkert också för många andra. Vi börjar pynta och ljussätta gravar för att minnas och tänka på nära och kära som inte längre finns bland oss. Kyrkogården, som vi annars har en så avvaktande inställning till, blir nu helt plötsligt en stämningsfull samlingsplats för ljus och värme.
Längtan till advent och mer ljus och värme blir allt mer påtaglig. Jag kan tycka, utifrån den tid vi nu går in i, då elden i öppna spisen sprakar och värmer och tända stearinljus lite här och var får ombona hemmet så är det rätt okej att få slumra till en stund i soffan. Jag önskar alla läsare en skön och behaglig allhelgonahelg.