RÀttegÄngar anvÀnds som underhÄllning
Foto: Adam Ihse
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I skydd av ett pÄstÄtt "allmÀnintresse" kryper massmedia allt nÀrmare i sin rapportering av uppmÀrksammade rÀttegÄngar och det utan minsta tecken pÄ hÀnsyn till de inblandade. LÄt mig ge exempel. Under Tito BeltranrÀttegÄngen i HovrÀtten för VÀstra Sverige talades det om "massmediacirkusen". Den cirkusen var det massmedia sjÀlv som skapade genom en överdriven minut för minut rapportering dÀr man ord för ord Ätergav pÄ hemsidor vad som sades inne i rÀttegÄngssalen.
Var Àr allmÀnintresset som motiverar en sÄdan punktmarkering? Polisförhören med Anders Eklund publicerades av massmedia innan rÀttegÄngen var avslutad. Varför dÄ? Varför har man valt att börja göra sÄ istÀllet för att ha en reporter som lÀser igenom och sedan skriver en artikel utifrÄn vad som sÀgs? Anser man att det blir mer "nÀrgÄnget" och direkt pÄ med raka Ätergivning direkt frÄn polisförhören? TÀnker man ens pÄ risken att man faktiskt kan Àventyra bevisning vid sÄdan hantering av förhörsuppgifter, eller struntar man rent ut sagt i det? Jag kan bara spekulera. Och beklaga utvecklingen.
Inne i en rĂ€ttssal rĂ„der fotograferingsförbud enligt rĂ€ttegĂ„ngsbalken. Detta Ă€r inte för att motarbeta pressen, utan bland annat av sĂ€kerhetsskĂ€l. ĂndĂ„ ser man titt som tĂ€tt bilder i massmedia som uppenbarligen Ă€r tagna frĂ„n en rĂ€ttegĂ„ngssal. Ett klart övertramp av det regelverk som finns.
Allra tydligast som exempel Ă€r nog den sĂ„ kallade "Arboga-rĂ€ttegĂ„ngen" och det sĂ€tt pĂ„ vilket vissa massmedia behandlar den tilltalade och av tingsrĂ€tten dömda Christine SchĂŒrrer. En kvĂ€llstidning hade i förra veckan en artikel som inleddes med meningarna "nu mĂ„ste hon sluta gĂ€spa. Idag gĂ€ller det livet för Christine SchĂŒrrer". Som om man beskrev upploppet av en sporthĂ€ndelse. Författaren konstaterar Ă€ven att "den som Ă€r oskyldig, eller kĂ€mpar för att bli trodd pĂ„ som oskyldig, skulle aldrig bete sig som hon gör i rĂ€tten..." samt Ă„terger Ă€ven detaljer ur SchĂŒrrers sjukhusjournal som Ă€r högst privata och som medför att artikelförfattaren hĂ€nger ut SchĂŒrrer inför hela sin lĂ€sekrets.
Hur kan författaren sĂ„ sĂ€kert veta hur en "oskyldig" beter sig? Och vad tillför personliga detaljer ur en sjukhusjournal debatten eller rapporteringen om rĂ€ttegĂ„ngen för nytt i sakfrĂ„gan? Christine SchĂŒrrer Ă€r inte underhĂ„llning. Christine SchĂŒrrer Ă€r mĂ€nniska som av tingsrĂ€tten har funnits skyldig till ett fruktansvĂ€rt brott men det gör henne inte integritetslös i förhĂ„llande till massmedia.
I sin iver att fÄ till snitsiga rubriker och sÀlja tidningar borde massmedia pÄminnas om att rÀttegÄngar, framför allt rÀttegÄngar sÄ som ArbogarÀttegÄngen, fallet med Tito Beltran, Anders Eklund och RödebyhÀndelsen, Àr tragedier. För alla inblandade. Och att de inblandade har anhöriga som stÄr helt oskyldiga i sammanhanget men som dras med nÀr massmediadrevet gÄr. Det faktum att rÀttegÄngar Àr offentliga Àr inte detsamma som att mÀnniskorna inblandade har valt offentligheten. Offentligheten Àr omstÀndighet som finns för att sÀkerstÀlla rÀttsÀkerheten. Massmedias rapporteringar Àr en del av det sÀkerstÀllandet, men det finns olika sÀtt att hantera den rapporteringen pÄ.
För att klargöra. Jag har inga som helst invÀndningar mot att massmedia bevakar rÀttegÄngar. Och jag förstÄr att det finns ett visst allmÀnintresse vid sÀrskilt uppmÀrksammade fall, sÄ som exempelvis nÀr barn Àr inblandade. Men jag hÀvdar att massmedia stundom gÄr över grÀnsen och gör sig skyldiga till en rapportering som gÄr vida över allmÀnintresset. RÀttegÄngar Àr inte underhÄllning och skall inte behandlas som det.