Rätten att uttrycka en åsikt, rätten att demonstrera och hålla allmänna sammankomster är grundlagsskyddad i Sverige. Rätten för ett företag att utföra sitt lagligen godkända arbete är lika stark.
För några dagar sedan avkunnade Gotlands Tingsrätt dom i ett mål angående ohörsamhet mot ordningsmakten.
Mannen i trädet
Det gäller naturligtvis den aktivist som hade klättrat upp i ett träd och vägrade följa polisens uppmaning att komma ner. Jag har träffat många som undrat över domen och själva domens innehåll tänker jag inte kommentera. Jag var inte på rättegången, har inte läst åklagarens gärningsbeskrivning och jag har mycket stort förtroende för tingsrättens lagman, Michael Mellqvist.
Men det finns en sak som jag har fäst mig vid och det är uttalandet att ”just i detta fall” blev utgången så här. Man kan inte generalisera utifrån den här domen. Som jag förstår håller tingsrätten fast vid det självklara faktum att man är skyldig att lyda en polismans tillsägelser.
Det finns de som säger att man hoppas att det här kommer att leda till att polisens insats granskas. I det ligger en outtalad mening att insatsen var fel, antingen i sin helhet eller delvis. Jag vill påminna om att det som från början var en ganska liten händelse eskalerade hela tiden och när Greenpeace kom var 200-300 personer där.
Målen för polisen var bland annat att garantera säkerheten för alla, att man skulle kunna utföra opinionsyttringar och hålla allmänna sammankomster, att man skulle biträda Nordkalk samt att man skulle förebygga brott och minimera störningar av ordning och trafik.
Ledorden för polisen var att de skulle vara förutsägbara, flexibla och kommunikativa. Stockholmspolisens uppfattning är att de inte har varit med om en så komplex insats tidigare. Poliserna hade arbetsdagar på 14 timmar.
Alla mål viktiga
Alla målen uppfylldes och varför är det så viktigt? Jo, polisens roll i den här och liknande situationer är att garantera rätten att uttrycka sin åsikt och rätten att utföra ett arbete. Man kan tycka illa om åsikten eller det aktuella arbetet men man får inte hindra någon från att uttrycka sin åsikt eller att utföra arbetet.
Det blir en helt annan situation om demonstrationen/sammankomsten är olaglig, åsikten kanske är hets mot folkgrupp eller om arbetet är förbjudet.
I debatten om kalkbrytningen har det talats om att staten och kapitalet går hand i hand. Man har, mer eller mindre uttalat, antytt att polisen går Nordkalks ärenden. Det är obegripliga och helt oacceptabla uttalanden.
Andra scenarier
En jämförelse med Almedalsveckan kan vara på sin plats. Det högerextrema Svenskarnas parti kommer att ha offentliga möten i sommar. Då kommer poliser att finnas där. Är det någon som skulle komma på idén att polisen går Svenskarnas partis ärenden?
Ett annat scenario: Nordkalk håller ett seminarium och Greenpeace håller ett annat, med samma ämne. Båda skyddas av polisen, vems ärenden går de i så fall?
Man kan inte välja. Man måste acceptera båda rättigheterna jag inledde krönikan med.