Rättning i leden!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ty Ljungmans ställningstagande var inte bara inhumant utan även direkt illojalt mot övriga kommuner. Den 1 juli 2006 kom nämligen en lagändring som innebar ett delat ansvar för ensamkommande asylsökande barn mellan stat och kommun. Kommunen står för boende, sjukvård och skolgång och staten genom Migrationsverket sköter den juridiska processen avseende prövning av ansökan om uppehållstillstånd.
I år beräknas omkring 2 400 ensamma barn under 18 år söka säkerhet och trygghet i Sverige. Barn som har lämnat sina familjer, om familjerna fortfarande finns i livet vill säga, i ett krigshärjat hemland med syskonskaran spridd för världen och med en undrar om familjen någonsin kommer att återförenas. Om man kommer att få se mamma och pappa igen. Kan man tänka sig någon ensammare? Och dessa barn ville Ljungman till varje pris hålla utanför den välskötta Vellinge kommuns gräns.
När årets 2 400 barn kommer till Sverige kommer de först att placeras i någon av de fyra kommuner som tar emot ensamkommande flyktingbarn som precis har klivit in över gränsen. Malmö, en närkommun till Vellinge, är en av dem. Vad det gäller barnens mer långsiktiga boende och förhållanden är det sålunda kommunernas ansvar sedan drygt tre år tillbaka. Situationen har dock blivit ohållbar då betydligt fler barn har kommit än vad som uppskattades i förväg och endast ett 100-tal av landets kommuner har ingått avtal med Migrationsverket om att ordna boende för de ensamkommande barnen. Konsekvensen är att dagens platser inte räcker till. En liten räkneövning ger för handen att om alla kommuner tog sitt ansvar skulle det inte ens bli 24 barn per kommun. Finns det verkligen någon kommun som inte har plats för 24 ensamma barn?
Inom den politiska röd-gröna sörjan råder konsensus om lagändring som gör det obligatoriskt för kommunerna att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Alliansen har ännu inte riktigt kittat ihop sin i frågan men herr Schlingmanns tillrättavisning av herr Ljungman visar att man har hjärtat på rätta stället. Ty självklart skall kommunerna dela på ansvaret för de ensammaste av ensamma. Att likt Ljungman helt frankt lämpa över ansvaret på de andra kommunerna är illojalt. Självklart för mottagandet med sig kostnader för kommunerna, men detta är kostnader vi alla måste vara med och dela på. Att stänga dörren för ensamma flyktingbarn är så horribelt att tanken endast med motvilja låter sig tänkas klart. Inga anledningar eller skäl är här tillräckliga för att motivera ett sådant inhumant ställningstagande.
Att alliansen har uppmärksammat problemet med mottagandet av de ensamkommande flyktingbarnen blev ytterligare tydligt när migrationsminister Tobias Billstöm under sitt Skånebesök uppmanade de kommuner som ännu inte fattat pennan i förhållande till Migrationsverket och skrivit under en mottagandeförbindelse att så göra. Om den ljumma genomslagskraften beror på att Billström inte nått ända fram till de ansvariga i kommunerna eller på att alla de kommuner som ännu inte tecknat avtal inte har hjärtat på rätta stället får måhända vara outtalat, men att endast exempelvis fem av Skånes 33 kommuner har tecknat avtal är sorgligt.
Kanske bör Reinfeldt låta herr Schlingmann koppla på högtalartelefonen och ordna en telefonkonferens med resterande kommuner som ännu inte anser att ensammkommande flyktingbarn angår dem. Uppenbarligen kan ju herrn svinga sin partipiska med bravur. När partipiskan för en gång skull för något gott med sig så låt den vina!