Rättspolitiken som försvann
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Både Sahlin och Ohly har i valrörelsen duckat för frågor om brott och straff genom att säga att samhället måste bli bättre på att bekämpa orsakerna bakom brott. Varför har partierna då inte kunnat enas om en gemensam linje i tid till valet?
Vänsterpartiet och i viss mån Socialdemokraterna faller tillbaka på den marxistiska ideologin när de förklarar brottslighet. Enligt den är brott klasskonflikter, och våld och stöld är en slags hämnd som de utsugna begår mot utsugarna.
Rättsväsendet beskrivs som uppbyggt för att försvara ägandet av produktionsmedel. Bara en sådan sak som att ett brott finns i rättsbalken signalerar således att det bakom brottet finns en annan, mer strukturell orättvisa. Och både Ohly och Sahlin har angett orättvisorna i form av ökade inkomstskillnader som den bakomliggande orsaken till brott i Sverige.
Vad som är synd är att ingen journalist bett dem förklara just hur detta samband ser ut. Där tar den marxistiska förklaringsmodellen nämligen slut.
Teorin utvecklades i 1840-talets England, där stora befolkningsgrupper växte upp utan utbildning och ofta levde nära svältgränsen. Framväxten av sociala marknadsekonomier har sedan slagit teorin i spillror. Om den marxistiska teorin stämde skulle det innebära att det var de med allra sämst ekonomiska situation som begick brotten i Sverige.
Men förtidspensionärer och ensamstående småbarnsföräldrar förefaller inte vara överrepresenterade som brottslingar. Däremot är det ofta sådana svagare grupper - och inte rika kapitalister - som faller offer för brott.
I en av Tom Alandhs valfilmer konstaterar en pensionerad kriminalvårdare att ingen hamnar i svenskt fängelse därför att han måste. Där ligger pudelns kärna.
Dagens kriminalitet är inte påtvingad. Det handlar i stället om val som görs i brist på, eller mot, bättre vetande.
Inför den verkligheten har vänsterpartiet och socialdemokraterna reagerat olika. Ohly kör på enligt kartan även om terrängen inte stämmer. I SVT:s utfrågning var han ideologiskt rakryggad och tvärsäker. Ohly vill mildra straffen för till exempel våldtäkter och grov misshandel. Samhället ska i stället koncentrera sig på att minska inkomstskillnader.
Sahlin skulle kanske gärna hålla med. Men hon måste ta hänsyn till att de socialdemokratiska väljarna lever i en annan verklighet än Ohly. Många av dem vill inte bara se mer resurser till rättssamhället, utan också straff som bättre motsvarar allvaret i många brott. Med andra ord finns det kloka skäl för de rödgröna att inte enas om rättspolitiken. Risken är att en sådan politik skulle skrämma över ännu fler väljare till alliansen - som ju faktiskt har lagt fram en gemensam politik för hur man ska stärka lag och ordning.