Rättssäkerheten måste väga tungt

Politik2006-06-02 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På onsdagseftermiddagen fattade riksdagen beslut om regeringens framlagda förslag om att ge polisen nya kontroversiella verktyg för att bekämpa den grova brottsligheten. Det blev slutligen en votering som skickade en viktig signal: respekten för den personliga integriteten och kraven på rättssäkerhet väger tungt.
Både förslaget om hemlig rumsavlyssning, så kallad buggning, och förslaget om att tillåta användning av hemlig teleavlyssning, tele-övervakning, kameraövervakning och postkontroll för att förhindra särskilt allvarliga brott (alltså inte som i dag enbart för att utreda redan begångna brott) hänvisades tillbaka till justitieutskottet för att där vila i minst tolv månader. Det blev möjligt eftersom Regeringsformen stadgar att riksdagen måste rösta för ett förslag med fem sjättedelars majoritet om det har bäring på grundläggande fri- och rättigheter. Så var fallet denna gång. Majoriteten, socialdemokraterna, folkpartiet och moderaterna, räckte inte till.

Tryggheten viktig
Det är utan tvivel viktigt att ha en effektiv polisorganisation som kan bekämpa brott. Om den grova brottsligheten flyttar fram sina positioner i samhället är det en skyldighet för rättsstaten att göra samma sak. Men, och det är ett viktigt men, det finns en tredje part, nämligen alla laglydiga medborgare. Att utsättas för brott är en kränkning, men att bli spionerad på av staten är också en kränkning. I ett storebrorssamhälle känner ingen trygghet. Om nya och mer långtgående hemliga tvångsmedel som buggning ska tillåtas överhuvudtaget måste de omgärdas av rigorösa säkerhetsmekanismer. I en lägenhet som buggas dygnet runt är det ju inte bara den brottsmisstänkte som avlyssnas, utan alla som av olika skäl befinner sig där.
Enligt både justitieminister Thomas Bodström och justitieutskottets folkpartistiske ordförande Johan Pehrson är de förslag som nu får vila väl avvägda. Men när Pehrson i debatten som föregick besluten sade att ett förslag som är fullgott kan bli bättre antyder han att det som lades på riksdagens bord inte var precis fullgott. De i sammanhanget helt centrala förslagen om parlamentarisk kontroll och underrättelseskyldighet efter avlyssning är ännu inte lagda. Det, samt att integritetsskyddskommittén kommer att lämna sitt betänkande inom ett år, är starka skäl för att inte rusa i väg.