Rättvisan måste få ta tid
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Debatten om preskriptionstiderna för de allvarligaste brotten har pågått länge. Nu har regeringen beslutat att den kommande lagrådsremiss som handlar om dessa ska föreslå att mord inte ska kunna preskriberas. Det är ett bra beslut.
Justeringar av preskriptionstider är för övrigt inte något unikt. När det gäller sexualbrott mot barn har de förlängts. Sedan tidigare står det också klart att regeringen vill att de ska tas bort för folkmord och brott mot mänskligheten.
Reaktionerna på regeringens besked är positiva. De enda försiktiga invändningarna i skrivande stund kommer från centerpartiet och vänsterpartiet som anser att det kan räcka med att förlänga dagens preskriptionstid för mord istället för att slopa den.
Retroaktivt
Ett argument för en sådan lösning är att polisen inte ska ödsla tid på att försöka lösa mordfall som ligger så långt bakåt i tiden att ingen längre är i livet och kan åtalas. Men det räcker gott och väl att överlåta den sortens prioriteringar åt polisen. Åklagarnas absoluta åtalsplikt kan ju inte tolkas så att de ska ödsla tid på flera hundra år gamla mordgåtor. Det är och förblir historikernas område.
En allvarligare invändning infinner sig när justitieministern öppnar för att den slopade preskriptionstiden ska gälla även retroaktivt.
Regeringen resonerar som så att brottet varit straffbelagt hela tiden, vilket skiljer det från förslag på retroaktivitet där en tidigare inte kriminell handling straffbeläggs. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg hävdar dock att det rör sig om ett återupplivat straffrättsligt ansvar och att sådant kan strida mot Europakonventionen.
Förutsägbarhet är en rättsstatlig princip. Att ändra villkoren i efterhand strider mot det. Men å andra sidan, hur många mördare planerar sida dåd efter preskriptionstider? Och om någon gör det, ska de få komma undan med det?