Nu är det där med regler och blanketter alltför bekant även för andra småföretagare i landet. Hur man än vänder och vrider på den byråkrati som omger företagandet framstår den som absurd. Att antalet blanketter som ska behandlas dessutom har ökat med nästan en tredjedel bara sedan slutet av nittiotalet gör förstås inte saken bättre eller mer begriplig.
Men det finns också en del besvärligheter som är specifika just för lantbrukare. Inte minst för att de i så stor utsträckning berörs av en mängd regler kring EU-bidrag och djurskydd.
Poängen är nu inte att det inte behövs regler på de här områdena, utan att de system som finns skulle kunna förenklas rätt kraftigt utan att kontrollen eller kvaliteten blev sämre. Till exempel skulle en ökad samordning mellan olika myndigheter innebära att inte samma uppgifter om djurbesättningarna behöver rapporteras in flera gånger.
En hel del tid och möda skulle kunna sparas in om bygglov och andra tillstånd kunde behandlas snabbare och om det räckte med kontakt med en myndighet eller förvaltning för tillstånd och tillsyn av en och samma sak. Visst kan olika processer behöva ta en viss tid för att utföras på ett rätt och riktigt sätt, men att den tid det tar och de avgifter som tas ut skiljer sig så pass kraftigt mellan olika kommuner tyder på att det borde kunna vara både enklare och billigare på många håll.
Det finns mycket som talar för att jordbruk är en svensk framtidsbransch. Dels kommer det alltid att finnas en efterfrågan på mat av bra kvalitet och dels märks ett ökat intresse för nya produkter och tjänster inom områden som energi och turism. Lantbruket är en viktig del av det svenska företagandet med en potential att skapa nya arbeten. Men dessvärre är regelhysterin ett hinder mot den utvecklingen.
LRF ger dock några enkla förslag på hur regelbördan kan minskas: Bäst-före-datum för regler som sedan måste utvärderas innan de fortsätter gälla eller tas bort. Att all lagstiftning måste redovisa hur den påverkar företagens administrativa börda när den läggs fram. Ett regeltak, det vill säga en nolltolerans mot ökad regelbörda.
Fast nu finns det ju ingen anledning att särbehandla bönder. LRF:s idéer är utmärkta, men de borde genomföras å det snaraste för alla andra företagare också.