Den svenska ekonomin är "lika stark som Pippi Långstrump". Sverige är "en ö av välstånd i mycket osäkra vatten". Finansminister Anders Borg borde "klonas eller exporteras så att han kan hjälpa andra länder."
Berömmet haglade över Sverige och den svenska regeringen när OECD:s generalsekreterare José Angel Gurria på torsdagen presenterade en rapport om Sveriges ekonomi i regeringshögkvarteret Rosenbad.
Bredvid Angel Gurria stod Anders Borg och sken som en sol. Det hade han goda skäl till: stora delar av rapporten måste ha varit munter läsning för finansministern.
OECD konstaterar att Sverige har hanterat den globala krisen ovanligt väl, tack vare starka institutioner och sunda offentliga finanser. Nu revideras prognoserna för tillväxten upp jämfört med i höstas: Sveriges BNP förväntas öka med 3,9 procent i år och 3,4 procent nästa år. Det gör att tillväxten i Sverige hamnar i topp bland länderna i Europa.
Organisationen passar också på att berömma Sverige för en ambitiös klimatpolitik - även om man anser att den kan effektiviseras ytterligare så att klimatmålen nås till en lägre kostnad.
Men det saknas inte problemområden. OECD anser att det finns brister i det finansiella systemet, exempelvis i rollfördelningen mellan Riksbanken, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret.
Och den stora svagheten i den svenska ekonomin är fortfarande arbetslösheten. OECD varnar för att den kan bita sig fast vid historiskt höga nivåer även efter lågkonjunkturen. Enligt beräkningarna kan arbetslösheten landa på 8,0 procent i år samt 7,5 procent år 2012.
Regeringen borde ta varningarna på allvar. Alliansens företrädare - inte minst de moderata ministrarna - talar varmt om arbetslinjen så fort tillfälle ges. I partiledardebatten på onsdagen passade Fredrik Reinfeldt ännu en gång på att inpränta att regeringen vill "fortsätta färden mot full sysselsättning".
Tyvärr är regeringen sämre på att beskriva hur detta ska ske. Förutom ett femte och eventuellt ett sjätte jobbskatteavdrag tycks agendan vara tom.
Det vore farligt för Reinfeldt och Borg att börja tolka det starka stödet för Moderaterna som att den egna politiken är ofelbar och att ytterligare jobbskatteavdrag är den enda möjliga vägen framåt. Det är tveksamt om ett sjätte avdrag skulle ha någon större jobbskapande effekt.
Istället borde det vara dags att se över alternativa idéer för att skapa ett bättre företagsklimat och en rörligare arbetsmarknad: som Centerpartiets förslag om sänkta arbetsgivaravgifter och Folkpartiets förslag om sänkt kapitalskatt. Om inte regeringen kontinuerligt ser till att reformera politiken är risken stor att man på sikt tappar greppet om såväl arbetslinjen som om väljarkåren.