Det räcker inte med att vara principfast, politiker som vill bli omvalda måste även vara politiskt smarta, lyhörda för opinionen. Sjukförsäkringsdebatten höll på att kosta regeringen valsegern 2010. Att alliansen bara genomförde det program den gått till val på 2006 hjälpte föga. Väljarna såg hur en okänslig försäkringskassa berövade sjuka deras ersättning. De såg inte en principfast regering som bockade av ytterligare vallöften.
Just i denna fråga skulle principfastheten lika gärna kunna beskrivas som dumhet. Regeringen visste nämligen vilka konsekvenserna av sjukförsäkringsreformen skulle bli, men valde att ignorera dem. Det framgår av en promemoria från socialdepartementet som Göteborgs-Posten tagit del av. Promemorian är daterad den 22 december 2009, endast en dryg vecka innan utförsäkringarna inleddes.
I promemorian framgår att socialdepartementet ursprungligen hade föreslagit mildare skrivningar, men att den bortre parentesen i sjukförsäkringen, som lett till de så kallade utförsäkringarna, drevs igenom av finansdepartementet. Det var också ett krav från finansdepartementet och Folkpartiet att de särskilda skälen vid bedömning av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden skulle slopas.
Det nederlag i riksdagen som regeringen fick i går hade alltså kunnat undvikas. Det rödgröna förslaget, som även stöddes av Sverigedemokraterna, tar nämligen bland annat sikte på prövningen av arbetsförmåga. Dessutom ville oppositionspartierna att de personer som lämnar tidsbegränsad sjukersättning, förtidspension, inte ska nollklassas. Riksdagen kommer även att behandla förslag från regeringen som handlar om de nollklassades situation och förutsättningar. Det är så dags nu.
Genom sin hårdnackade hållning har regeringen förlorat folkligt stöd och omröstningar i riksdagen helt i onödan. Med en mer prestigelös hållning hade det gått att undvika. Att minska antalet sjukskrivningar är i sig inte kontroversiellt. Regeringens förändringar är bara det senaste steget i en process som inleddes redan i början av 2000-talet av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Det är ingen slump att regeringen lät tidigare socialförsäkringsministern Anna Hedborg fortsätta utreda sjukförsäkringarna, ett uppdrag hon fått av Göran Persson.
Med mindre förändringar av de nya reglerna hade det gått att övertyga Socialdemokraterna. Ändå valde regeringen att gå sin egen väg. Då kunde det kanske framstå som principfast. Nu när vi vet att man på förhand kände till bristerna blir beslutet helt oförståeligt. Att man kan göra någonting är inte detsamma som att man måste göra det. Det struntade regeringen i och nu får den betala priset för sin nonchalans.