Regeringen har inte alltid rätt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns enskilda frågor som jag inte håller med om. Men - och det är ett viktigt men - jag tror så många gånger mer på den regering som sitter idag och vad den kan genomföra än vad jag tror på det alternativ som hade kunnat bli; en ren socialdemokratisk regering eller en regering med socialdemokrater, vänsterpartister och/eller miljöpartister.
Om jag för att få behålla den nuvarande borgerliga regeringen måste acceptera ett fåtal ställningstaganden som jag inte tycker om för att den stora majoriteten av förslag ska genomföras är jag mer än nöjd.
Det finns ingen självständigt tänkande människa som kan hålla med om allt ett parti eller regering kollektivt tycker. Även om vissa ledarskribenter - i sina texter - motsäger detta konstaterande.
Jag har från många fått frågan vad jag tycker om den av facket blockerade salladsbaren i Göteborg. Och det brist på stöd som företagaren fick av den sittande regeringen.
Jag tycker att facket blockad av salladsbaren var i grunden fel. Och jag tycker det var svagt av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att inte uttrycka någon sympati för den drabbade företagaren. Det hade han kunnat göra utan att frångå sin linje.
Sven Otto Littorin har gjort ett enormt bra arbete och hans entusiasm för det han gör är värd all beundran. Men - han hade i den radiointervju där han blev tillfrågad om just salladsbaren i Göteborg kunnat ge åtminstone ett moraliskt stöd åt Sofia Appelgren - även om facket har hållit sig inom lagens råmärken.
Att jag länge och väl förespråkat en fortsatt "självständig" region Gotland är ingen hemlighet. Det gör jag fortfarande.
Jag tycker det är tråkigt att mitt eget parti på nationell nivå inte varit lika intresserad av frågan som jag. Därför var det med stor tillfredställelse som jag tog del av moderate partisekreteraren Per Schlingmanns uttalande där han säger att man bör skynda långsamt och att det måste finnas ett folkligt stöd för storregionerna. Till TT förklarade Schlingmann:
Det är livsfarligt om den här typen av förändringar blir ett elitprojekt som bara engagerar politiker. Det måste finnas en folklig förankring och människor måste se nyttan.
Ett klokt uttalande. Lika klok är den öppning han lämnar för så kallade asymmetriska lösningar; att vi har storregioner på vissa håll i landet men inte på andra.
Ytterligare ett område där jag inte hoppat jämfota av förnöjsamhet över den moderata tystnaden är den tänkta ryska gasledningen i Östersjön. Extra orolig blir jag när informationen från EU-nämndens möte i januari i år läckt ut där utrikesminister Carl Bildt säger att Sverige är skyldigt att underlätta för ryssarna att bygga ledningen. Att detta skulle bero på tidigare socialdemokratisk undfallenhet i frågan gör inte saken bättre.
Den ryska gasledningen gagnar inte Sverige. Tvärtom. Miljö- och säkerhetsskäl talar entydigt emot. Därför bör vi med alla till buds stående demokratiska medel gå emot förverkligandet.