Jag är part i målet. Det är väl bäst att börja med att berätta det, i ärlighetens namn. Jag snusar. Det har jag gjort i 19 år, om jag minns rätt. Ända sedan jag slutade röka 1995. Vilket jag i dag är väldigt tacksam för att jag gjorde. För om jag hade rökt istället för att snusa under alla dessa år så hade det varit mycket, mycket skadligare för min hälsa.
Snusningen är ingen hälsokur. Det vill jag inte påstå. Utom i jämförelse med rökning. Man tvistar om hur skadligt det är att snusa, om hur stor betydelse snusning kan ha exempelvis för hjärt- och kärlsjukdomar. Men det råder total enighet om att riskerna med snusning är små jämfört med riskerna med rökning.
Så ur ett folkhälsoperspektiv är det bra att hundratusentals svenskar – varav en är jag – har ersatt cigaretterna med snus. En idealisk hälsomaximerande medborgare hade så klart slutat med nikotin helt och hållet. Men så fungerar ju inte vi människor. Vi har laster och vi har helt egna och av folkhälsomyndigheterna helt osanktionerade strategier för att lära oss leva med (och överleva) dem.
En regering som är intresserad av folkhälsa borde, i sitt eget och allmänhetens intresse, acceptera och bejaka människors egna metoder för att minska de hälsorisker de utsätter sig för. En sådan regering borde se värdet i att tusentals liv har räddats av att många lyckats byta ut cigaretterna mot snus.
Men istället har vi en regering som redan har höjt skatten på snus flera gånger. Och som nu planerar att höja skatten på snus igen. Och liksom tidigare höjer man skatten på snus mycket mer än man höjer skatten på cigaretter. Vi förvarnas om att skatten på snus nu kommer att höjas med över 20 procent, medan skatten på cigaretter höjs med tre procent.
Sedan 2006 har skatten på snus redan höjts med över 200 procent, samtidigt som skatten på cigaretter höjts med cirka 30 procent.
Förklaringen handlar inte om folkhälsa. Inte alls. Då skulle skatten på snus snarare sänkas, jämför med cigarettskatten. Men här handlar det om att dra in pengar.
Regeringen vågar sig inte på en chockhöjning av skatten på cigaretter. Det har man prövar tidigare (1997) och konsekvensen blev att smugglingen exploderade och blev mycket lönande för den organiserade brottsligheten. Och skadlig för statskassan. Vilken konsekvens som regeringen såg som allvarligast vet jag inte.
Är det inte stor risk att vi får en omfattande smuggling av snus? Det tror tydligen inte regeringen.
Så nu planerar regeringen en ytterligare en skattehöjning på tobak som är som utformad för att färre ska snusa och fler ska röka än vad som annars hade varit fallet. Finansminister Anders Borg vill ha sina pengar och det är kanske överdrivet dramatiskt att hävda att han är beredd att klättra över lik för att komma åt dem. Men det är ju den verkliga konsekvensen.
Dessutom ska man behöva höra Borg sitta i tv – som i TV4 i lördags morse – och kläcka utstuderade cynismer som:
– För mig är det viktigare att vi har mer undervisningstid i matematik och att vi har en tioårig grundskola än att det är billigt att snusa.
Kopplingen mellan snusskatten och skolan är naturligtvis trams. Men att anamma det typen av argumentation är väl ännu ett sätt för finansministern att närmare sig skattehöjare som Socialdemokraterna.