Gotland, lördag. Stefan Löfven gjorde det som förväntades av honom, levererade en trovärdig lösning på regeringsfrågan till talmannen i går. Nu återstår resten, vilket inte lär bli enklare. Jag har ingen insyn i det arbetet men har hört att Stefan Löfven verkar trivas och det låter ju hoppfullt. Samtidigt har den allmänna debatten lugnat ner sig, det smälls inte lika friskt i dörrarna längre. En vecka till har Löfven på sig att sy ihop en regering. Det enda som hittills är helt klart är att han själv blir statsminister och att vartannat nytt statsråd kommer att vara kvinna. En av dem kommer att heta Magdalena Andersson och ha hand om pengarna.
Här hemma på ön har Åke Svensson en lättare resa, han behöver inte utse någon regionstyrelse. Platserna fördelas med matematik efter eventuell samverkan som kan påverka enstaka platser och så utser partierna sina företrädare. Åke Svensson har aviserat at han nu börjar sin sista period som regionstyrelsens ordförande. Snart läge för generationsskifte alltså. Mitt tips: Håll ögonen på trion Hanna Westerén, Meit Fohlin och Janica Sörestedt. De gotländska socialdemokraterna har för övrigt aldrig haft en kvinnlig ordförande…
Veckan har också bjudit på LO:s årliga lönerapport där det konstateras att det är 80 år sedan lönegapet var så stort mellan arbetare och tjänstemän, på tal om klyftor. Den genomsnittliga löneinkomsten för en arbetare är 10 600 kronor lägre än snittlönen för en tjänsteman.
Det finns rimliga skäl till löneskillnader. Utbildningskrav, ansvar och annat brukar framhållas. Men idag går det nästan inte att få några arbeten utan utbildning och många så kallade arbetaryrken inom till exempel industrin och vården är både högt avancerade och ansvarsfulla. I takt med den utvecklingen borde lönegapet inte öka. Den utvecklingen lär märkas av i nästa avtalsrörelse. Och Gotland ligger som vanligt lägst.
Efter ett valår där feminismen åtminstone stundvis varit en riktigt het fråga kan vi konstatera att löneskillnaden mellan könen består. Mäns medellön är 4 700 kronor, eller 17 procent, högre än kvinnors. För arbetaryrken är skillnaden 3 000 kronor (14 procent). För tjänstemän är skillnaden större, 7 600 kronor (24 procent). Eftersom så många kvinnor arbetar deltid, av val eller tvång, blir skillnaden i inkomst i praktiken ännu större. Huvudsakligen beror den på att arbetsmarknaden är så uppdelad mellan könen.
Det faktum att tjänstemän inom finans- och försäkringsverksamhet är den grupp som tjänar mest och arbetare inom kommunal barnomsorg minst berättar en del om vårt samhälle. Dels om hur vi värderar olika arbeten dels om var pengarna finns. Vi har en del kvar att göra.
En glad nyhet är att Wisby Strand går emot trenden och ökar antalet konferenser. Veckans grattis går ändå till ”Klockrent. En Mycket Stor Konsert” som gick och vann det stora radio-och TV-priset Prix Italia!