Regimskifte i Mindre Britannien
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I tidningen Forbes nyligen vände Roubini dock på steken och försökte förklara hur det kommer sig att somliga ekonomier klarat krisen bättre än andra. I Europa står till exempel Polen, Norge och Frankrike ut. Stabiliserande trygghetssystem, goda offentliga finanser och låga räntor bidrog till att dessa länder landade mjukare än andra när finansmarknaderna kollapsade.
Ytterligare en rad länder utanför Europa faller i samma kategori. Mer eller mindre genomgående för dessa är underutvecklade och hårt reglerade finansmarknader.
Det är därför inte märkligt att det land i Europa som drabbats hårdast av krisen är Storbritannien. Sedan 80-talet har City of London, det historiska centrat i landets huvudstad, tjänat som den internationella finansmarknadens snabbt bultande hjärta. Mer än Wall Street i USA har "City" därtill tjänat som en symbol för oreglerad låt-gå-kapitalism, där nya finansiella tjänster sprutar ur marken som ogräs i övergödd matjord.
När detta dynamiska välståndsmaskineri, som står för flera procent av Storbritanniens bruttonationalprodukt, lamslogs av växande finansiell oreda kring årsskiftet kastades landet in en djup recession. Pundet har drabbats av deflation, sjunkande prisnivåer, för första gången på femtio år. Arbetslösheten växer lavinartat. De offentliga finanserna är urusla. Enligt IMF kan statsskulden komma att närma sig otroliga hundra procent av bruttonationalprodukten under de närmsta fem åren. Under alla omständigheter kommer krisens efterverkningar vara kännbara här längre än i någon annan avancerad ekonomi.
Det är mot bakgrund av dessa trista nyheter som tidningen Newsweek, trettio år efter det brittiska imperiets fullständiga upplösning, föreslår att prefixet "Stor" i Storbritannien slopas. Kanske kunde landet byta namn till "Mindre Britannien"?
Föga förvånande har det ekonomiska misslyckandet skadat förtroendet för regeringen. Med viss rätt skylls krisen på premiärminister Gordon Brown, Storbritanniens finansminister i Tony Blairs kabinett. De flesta bedömare väntar sig därför en konservativ jordskredsseger när regeringen så småningom utlyser parlamentsval, vilket den är skyldig att göra inom tio månader. Toryledaren David Cameron ställs därmed inför utmaningar liknandes dem Margaret Thatcher tog ta sig an, sist Labourpartiet sköt den brittiska ekonomin i sank. Om den socialkonservative och till synes ekonomsikt ointresserade Cameron sedan är mogen uppgiften, kan endast personer med "Dr Dooms" profetiska förmågor avgöra.