Dialog kring landsbygdsutveckling, samtal, diskussion och insyn har landsbygdsupproret påtalat under det föregående året och efterlyst i alla sammanhang. Inte bara i skolfrågan utan i allt som rör landsbygdens möjligheter till utveckling och befolkningsökning. Allt som ger det liv och lust.
Men politiker och tjänstemän lär sig aldrig. Inte är det dialog som Janica Sörestedt, ordförande i kultur- och fritidsnämnden, använder sig av i lördagens insändarspalt. Hon klappar till folk så det bara visslar om det. Talar framförallt maktspråk.
Inte är det dialog som den tillförordnande regiondirektören Per Lindskog använder sig av när han tillsätter en arbetsgrupp för att utreda ett filmkluster på norr.
Bredare grupp
I så fall hade han omgående plockat in representanter inte bara för Landsbygdsupproret. Han hade också sett till att tillfråga också kulturintresserade och engagerade personer på norr, människor liksom ungdomar som gärna ser något nytt och roligt växa fram.
Något som tillför alla, unga och gamla ett nutida och framtida kulturutbud. Folk som inte ser Ingmar Bergman som det ultimata och den allenarådande utvecklingen av framtida kulturområde för gotlänningar att utöva.
Kultur har många sidor. Det har också konkurrens. Och mestadels liten förståelse.
Kompromissernas tid
Politiska partier går just nu fram med en signal om att framtiden skall diskuteras inför öppna dörrar och kompromissen lyfts fram som ett föredöme både av socialdemokrater och av centerpartister vid deras kongresser och stämmor. Men att sträcka ut handen till medborgare i allmänhet på samma premisser är uppenbarligen inte möjligt.
Hade regionen startat med ett dialogmöte kring ytterligare en form av utveckling av norra Gotland, hade vi sluppit att sitta fast i en diskussion om lokalfrågor och i stället haft tillfälle att börja i rätt ände med kultur- och fritidsinnehåll och många andra möjligheter som skulle ha öppnats samtidigt vid en dialog, när alla förutsättningar fanns tillgängliga. Låsningar kommer snabbt och är sällan befruktande.
Fritidsplats för flera
Varför kan vuxna bara tänka i antal meter skolbarn måste vandra? Skolan skulle kunna schemalägga en halvdag/dag i ett kommande kluster som bild-, läs- och idrottsdag.
Kan ni som familj se er själva utöva fritid på samma plats när det erbjuds? Det är ju fantastiskt. Någon unge eller vuxen vill kanske simma, en annan gå på biblioteket medan en tredje ägnar sig åt film och bild. En annan bara hoppar in på ungdomsgården.
Två år av gav jag för att få till stånd en folkhögskola i Fårösund. Skolan bör och kan också utvecklas liksom allt annat. Jag skulle med glädje se en plats dit jag året runt, vardag som söndag kan åka till med längtan och lust och få samtliga familjemedlemmars intressen tillgodosedda.