”Fortfarande saknar ungefär en miljard människor tillgång till rent vatten.” Så skriver Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka i Dagens samhälle.
Samarbetet mellan Gotland och Kibaha i Tanzania drivs med bidrag från Internationellt Centrum för Lokal Demokrati (ICLD), där Bertil Klintbom sitter med i styrelsen och Sida står för pengarna. Det måste kännas fint för våra gotländska tekniker att få arbeta för rent vatten till mer än 100 000 människor.
Vatten på huvudet
Bertil Klintbom berättar om hur det ännu ser ut för dem. I en närliggande by hämtar de flesta sitt vatten i en stor damm med ytvatten, som ser rätt tjockt ut. Dit går kvinnorna med sina dunkar och bär hem vattnet på huvudet. Skulle Bertil dricka det vattnet skulle han bli sjuk direkt. Utomlands måste nog svenskar hålla sig till flaskvatten.
Det man skulle vilja göra först är att förbättra ett befintligt filter för att rena vattnet i dammen och sedan ledningar upp till en vattenkiosk. Bara det vore en enorm förbättring.
Att borra efter grundvatten ligger ännu i framtiden. Vid förvaltningens senaste besök gjorde Bertil och Jonas Aaw försök att hitta lämplig plats för att borra inom skolområdet. Kibahas stora utbildningscenter med 4 000 elever och sjukhus har vattenledningar från en flod. Därifrån leds också vatten till huvudstaden Dar es Salaam.
Vattenmätare
Det är bra vatten, men problemet är att ledningarna sköts dåligt. Bertil misstänker att hälften försvinner genom läckande kranar. 120 vattenmätare har installerats för att lära folk att spara på vattnet. Man håller på att bygga ut tappställen på samlingsplatser inom skolområdet.
Men så händer det att det inte kommer något vatten. Då lämnas kranen öppen och mycket rinner bort när flödet återkommer. Där behövs självstängande kranar.
Samarbetsprojektet handlar till stor del om att bygga upp nödvändig kunskap. Inte minst när det gäller renhållning och avfallshantering. Vi vet hur lång tid det tagit för oss att hitta fungerande system.
Avloppsnätet inom skolområdet är dåligt utbyggt, men det går till avloppsdammar av samma typ som vi haft på Gotland. I Afrikas klimat fungerar de nedbrytande bakterierna snabbt och effektivt.
När det handlar om att ta hand om mänsklig skit återstår det mesta att göra.
För en svensk ser det skräpigt ut i Tanzania. Gotland skänkte en avställd men väl fungerande sopbil till Kibaha. Staden själv betalade för frakten. Projektet är inte välgörenhet, det handlar om hjälp till självhjälp.
Den sopbilen kör nu runt till uppsamlingsplatser och kör till tipp. Allt avfall bränns. Återvinningsgårdar skall byggas upp, projektet bidrar med att utbilda personal.
Personligt engagemang
Det som särskilt imponerar med vårt projekt i Tanzania är att det har kunnat fortsätta så länge. Det finns så mycket som kan göra att sådana ansatser kommer av sig. Här handlar det om personligt engagemang från båda håll. Man vill verkligen öka förståelsen för varandras kulturer. Sidas utvärdering gav gott betyg.
Nu ansöker man om pengar till ett kulturprojekt. Där är vår kulturskola med. Med sång och dans kan man också sprida kunskap. Bestämt är afrikanerna bättre än vi på det.