Reinfeldt vill bryta mönstret
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fredrik Reinfeldt tar en medveten politisk risk som ger sig ut på detta.
Debatten under våren kretsade till stor del kring hans påstådda osynlighet. Mellan raderna - ibland öppet - anklagades han för att vara medskyldig till de svaga opinionssiffrorna eftersom han inte fanns tillgänglig i riksdebatten på samma sätt som tidigare.
Men Reinfeldt har bestämt sig. Att han nu ger sig ut igen,och inte minst att han bet ifrån i en morgonsoffa nyligen och returnerade kritiken mot media med hänvisning till deras skeva nyhetsvärdering, tyder på att han tänker fullfölja strategin.
Det finns åtminstone två förklaringar. Antingen har hans pr-stab vägt och vänt på alla mediala för- och nackdelar och funnit att en stark lokal medial uppmärksamhet ute i Sveriges landsbygd väger tyngre än den traditionella konkurrensen i riksmedia. Det är möjligt och återstår att se.
Eller så är detta ett personligt avgörande från Reinfeldts sida. Ett tecken på att han har bestämt sig för att inte fastna i den fälla många andra regeringschefer gått rakt in i, att bli sin miljös fånge.
Det är oerhört lätt att som nybliven statsminister bli ett offer för de politiska och byråkratiska processerna i Stockholm snarare än att styra över dem. Det är papper, möten och ritualer som alla fyller dagskalendern till den grad att knappast något blir över till någon slags "egen" politisk aktivitet. Och framför allt inte till den avkänning av vad som egentligen rör sig där utanför kansliväggarna. Kanske är det ett sådant mönster Reinfeldt vill bryta innan det har uppstått.
Båda dessa möjligheter är på var sina sätt respektingivande. Men i åtminstone ett avseende finns anledning till att höja ett varningens finger. Vad vi sett under mandatperioden hittills är att alliansregeringen förvisso styrts av en målmedveten politik men saknat berättarrösten. Och en sådan röst kan bara statsministern bistå med.
På något sätt borde det vara möjligt att förena kontaktsökandet med svensk lokalverklighet med rollen som nationell färdangivare. Detta är trots allt den tid då medier och IT-teknik gör avstånd oväsentliga. Att sy ihop den formeln borde vara en uppgift för statsministerstaben inför hösten.