Medan gotlänningar och andra intressenter försöker smälta fredagens besked från Trafikverket och om möjligt få reda på mer om hur de olika delarna kommer att bedömas har de politiska partiernas ledare mötts i en SvT-debatt. Dagens texter här på sidan tar upp dessa båda ämnen.
Söndagens partiledardebatt innehöll inget oväntat. Möjligen var samförståndet som skymtade på försvarsområdet större än somliga trott, hoppats eller möjligen fruktat. Att utbildningsministern äntligen börjar komma till insikt om vad skolvärlden tål eller snarare inte tål av omdaning har redan varit synligt en tid. Stefan Löfven pratar jobb precis som han lovat och Jonas Sjöstedt ser noggrant till att ingen ska missa hans motstånd mot vinster i välfärden.
I viss konkurrens med Göran Hägglund får Fredrik Reinfeldt priset som kvällens blekaste debattdeltagare. Vi har lärt oss att inte vänta så mycket engagemang och glöd hos moderatledaren men i söndagskväll framstod han som nästan tillbakadragen. an fick intrycket att han stundvis önskade sig långt bort.
Fredrik Reinfeldt har lyckats hålla ihop både sin egen partigrupp och regeringen under snart sju år, med hårda nypor enligt insideruppgifter. Idag verkar han ha svårt att hitta lusten och mest gå på slentrian. Det sliter att vara statsminister och det sliter att ständigt påminnas om misslyckandet med arbetslösheten, den fråga som en gång förde Alliansen till taburetterna.
Moderaternas partiordförande heter möjligen Fredrik Reinfeldt i nästa års valrörelse. Men mycket längre än så är det inte troligt att han blir kvar.
??? Ger den här typen av debatter något för andra än politiknördar som ser replikskiften som underhållning?
Det kan de säkert göra men jag är tveksam till längden. Jag gissar att många tittare försvann efter första halvlek. Kanske borde SvT försöka hitta en modell där man inriktar sig på ett mindre antal frågor i taget. Det skulle också vara välgörande att se att partierna har betydligt fler företrädare än partiledarna.