Rekordet från valåret överträffas redan i år
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Så kom i veckan Gotlands kommuns officiella sammanställning inför Almedalsveckan 2007. Den talar om att det är 200 arrangörer och 460 arrangemang. Det innebär att cirka 25 arrangörer mer än i fjol kommer i år. Alltså är rekordet slaget redan året efter.
Lägg därtill att det säkert finns organisationer som inte anmält sitt deltagande, men ändå kommer att finnas både som påtryckargrupp eller bara för att framföra ett visst budskap.
Politiken i huvudrollen
Jag har inget emot att intresset stegras, bara det inte går så långt att huvudspåret leder bort från de politiska riksdagspartierna. Almedalens ryggrad är - och skall så förbli - talen från scenen. Detta oavsett att många av kringarrangemangen också har sitt stora egenvärde.
Sju riksdagspartier och sju Almedalsdagar kan ju ses som ett perfekt upplägg. Men tyvärr har det visat sig att vissa partier gärna vill störa ett annat partis huvuddag. Inte minst i fjolårets vecka var det tydligt. Dock inte oväntat, eftersom Almedalen var startskottet till den egentliga valrörelsen.
Jag har hela tiden tyckt att partierna kan ha sitt huvudseminarium på "sin dag", och därmed kritiserar jag i år centerpartiet som inte tycker att söndagen är tillräckligt attraktiv utan förlägger seminariet om miljöfrågor till måndagsförmiddagen. Centern går i år alltså in på socialdemokraternas dag, men å andra sidan har socialdemokraterna varje år förlagt sitt ekonomiseminarium på något annat partis dag.
Tätast i början
Huvuddelen av arrangemangen i årets vecka utförs de tre första vardagarna. På måndagen är det 103 arrangemang, på tisdagen 115 och på onsdagen 116 arrangemang. Allt enligt Gotlands kommuns officiella sammanställning.
Som alla förstår är det omöjligt att bevaka och kommentera allt som händer och sker. Men bara att varje del får någon uppmärksamhet gör det tydligen värt mödan att ta sig hit. Annars skulle ju inte samma arrangörer, bredvid de politiska partierna, komma tillbaka år efter år. Och än så länge tydligen också dra med sig några nya.
Nu måste dock snart kvoten vara fylld. Annars kan det gå så långt att det finns fog i det som visa journalister vill beteckna arrangemanget: Almedalen har blivit politikens Kiviks marknad.
Mycket uppmärksamhet
Marknadsgyckel eller inte så röner Almedalsveckan stor uppmärksamhet. I början av veckan fanns cirka 300 journalister ackrediterade, det vill säga har förhandsanmält sig för att få en speciell legitimation som öppnar de flesta arrangörsdörrarna. Siffran ökar ständigt och är egentligen inte slutlig förrän framåt fredagen. Dessutom kommer många hit utan att ackreditera sig. Men upp till fjolårets cirka 500 ackrediterade journalister lär man inte komma.
Den ackrediterade har också tillgång till all den förplägnad som bjuds. Från morgonens frukost via lunch och middag till kvällens supé. Det talas, ofta med all rätta, om att alla bjudningar, stora som små, kan sätta oss som journalister i beroendeställning. Nu är det ibland överdrivet och just under Almedalsveckan finns de tillfällen som gör det omöjligt att inte låta sig bjudas för att i samband med förtäringen framförs den information eller diskussion man är ute efter.
Själv har jag i alla fall aldrig haft dåligt samvete efter en Almedalsvecka, men å andra sidan har jag fyllt mitt mättnadsbehov huvudsakligen som vilken normal arbetsvecka som helst.
Vi ses
Vårt huvudkommunalråd Eva Nypelius (c) hoppades i sin Nypelius noteringar på den här sidan i onsdags att få se många i Almedalsvimlet den kommande veckan.
Det är bara att instämma, och jag är också säker på att vi är ett ganska stort gäng som träffas eftersom vi årligen finns på plats i Almedalen. Om inte precis varje kväll så i alla fall de flesta.
Och redan i morgon är det dags, då centern slår an tonen i årets vecka och där miljöministern Andreas Carlgren är talare.