Relationsstörningar inom FRA

Politik2012-07-07 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

År 2008 kom att innebära ett bryskt uppvaknande för Försvarets Radioanstalt FRA. Aldrig tidigare sen dess tillkomst på 40-talet hade uppdragsgivarna - det svenska folket - haft åsikter eller uttalat tveksamhet över den verksamhet som bedrevs. Men teknikutvecklingen stod inte stilla.

Från att tidigare haft tillgång till lättavlyssnade radiovågor hade nu även tredje världens länders ambassader, beskickningar och militära förband snabbt gått över till att använda fiberoptiska kablar. För att kunna leverera de underrättelser som regeringen och försvarsdepartementet efterfrågar var det nödvändigt att vidga lagen för inriktningen mot nya media.

Det var då den massmediala hjärnblödningen utbröt. Tyvärr allt för dåligt pålästa riksdagsledamöter - av alla kulörer - anklagade till och med FRA och dess ledning för att redan begå svåra lagbrott. Och att nu var risken stor att även Svenssons telefon skulle avlyssnas.

Många kände sig kallade att framstå som integritetens väktare. Utan att ha särskilt mycket på fötterna när det gällde fakta och sakfrågans omfattning. Samtidigt skedde ett antal mindre lyckade nyrekryteringar till FRA:s ledning. Avsikten var sannolikt att nu var det hög tid att städa i ledningsgruppens garderob.

Mångåriga medarbetare som av ålder eller annat skäl lämnat FRA fick beskedet att när de har stängt dörren efter sig så skulle de betraktas som en kvalificerad säkerhetsrisk. Återbesök icke önskvärt. Trots att FRA:s tidigare medarbetare alltid har ansetts vara i överkant tystlåtna över sin tid i "firman".

Nu tycks dock ordningen vara återställd. Man har kanske återgått till den normala rekryteringsbasen; internrekrytering av kunniga tekniker alternativt eliten inom angränsande områden av Försvarsmakten eller försvarsindustrin.

FRA är nu i kraft av sin informationsavdelning på god väg att återuppbygga förtroende från allmänhetens sida. Det är glädjande. Delvis med hjälp av Almedalsveckans kanske i särklass till formatet minsta informationsskrift som sakligt och lättfattligt berättar om sin snart 70-åriga historia.

Men så är den också sammanställd av en numera pensionerad chef för en av anstaltens mest teknikfyllda men kostnadseffektiva del, som, på grund av sekretessen, kommit i skymundan under debatten. Atmosfäriska störningar kan man inte göra någonting åt. Relationsstörningar går dock att åtgärda.

Vi får se om man lyckas med det.