”När präster eller militärer tar makten, då går det åt h-e”. Så sa min pappa en gång och syftade på Augusto Pinochet i Chile, Francisco Franco i Spanien och ayatollorna i Iran.
Vi har sett det ett flertal gånger när religionen får träda fram allt för mycket. USA:s förre president Busch som förde krig ”i Guds namn” genom ”korståg”. I Mellanöstern där sharialagar allt oftare kommer på tal. Vi har sett det i Europas mest katolska land Irland, där man tar den förre påvens påbud om nej till preventivmedel och aborter på fullt allvar. Med tragiska följder för många där.
I Sverige blev det aktuellt när Omar Mustafa valdes som suppleant i den socialdemokratiska partistyrelsen. Då han också är ordförande i Muslimska förbundet kom kritiken mot honom ganska snart. Både från andra muslimer och från socialdemokrater som var kritiska till hans tidigare uttalanden och inbjudningar av kontroversiella personer till Sverige.
Trycket fick Mustafa att till sist att avgå och Stockholms arbetarekommun, som nominerade honom, får bokstavligen krypa till korset.
Troende och socialdemokrat?
En intern fråga S måste ställa sig är hur valberedningen egentligen har tänkt. Hade man inte kontrollerat de tilltänkta kandidaterna tillräckligt? En annan fråga som kommer upp är om man kan vara troende och socialdemokrat samtidigt.
En bibeltrogen eller en som tolkar Koranen bokstavligt, har svårt att ta till sig demokratitanken, jämställdheten mellan könen, religionsfriheten, den fria tanken och annat vi förknippar med vår demokrati. Men läser man de religiösa skrifterna mer kritiskt och inte tolkar de över 1 000 år gamla skrifterna/dåtidens synsätt bokstavligt så visst kan man det.
För det finns mycket i både Bibeln och Koranen som tilltalar även en ateist som mig. Kärleksbudskapet och Jesus hjälp till de fattiga till exempel.
När uppdragen korsas
Vi har öppet kristet troende med förtroendeuppdrag. Vi har också muslimer på riksdagsnivå som gör ett bra arbete. Problemet blir när förtroendeuppdragen korsas. Då blir det svårt att vara trovärdig när man med ena ordförandeklubban bjuder in homofober och antisemiter och med den andra klubban talar om allas lika rätt i samhället.
Sverige är ett sekulariserat land. Vi har skiljt kyrkan från staten och garanterar religionsfriheten. Men det betyder också att vi garanterar rätten att slippa religion.
Jag personligen har svårt att se varför det finns politiska kyrkoval. Vi har ju ingen statskyrka längre och då borde även de politiska valen där ha fasats ut. Kyrkobyggnaderna sköts ekonomiskt till stor del genom att staten skjuter till pengar till underhåll under uppsikt. Borde inte det räcka?
Moderaterna då?
Partistyrelseledamoten Omar Mustafa fick avgå efter kritik mot att det var oförenligt med att samtidigt vara ordförande i Muslimska förbundet och dess åsikter.
Den förre ordföranden i Muslimska förbundet Abadirisk Waberi är riksdagsledamot för Moderaterna, och han har gått fri från kritik. Å andra sidan är inte Moderaterna kända för att vara stora anhängare av jämställdhet mellan könen eller homoäktenskap, även om de har mjuknat något under de senaste åren.