Religionens undanskymda roll
Foto: Krister Nordin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När företrädare för svensk kristendom på Dagens Nyheters debattsida ställer frågan om vi är beredda att \"älska juden och muslimen\" är frågan lika mycket om svenska folket är beredd att älska den som är kristen. Det man efterlyser är inte bara acceptans för olika religiösa uttryck, utan också ett \"nyfiket bejakande\" av religiösa erfarenheter. Inlägget på DN-debatt handlar i grunden om att försvara religionens och religiositetens roll i det svenska samhället.
För frågan handlar inte om en kamp mellan judar, muslimer och kristna. I Sverige är inte kampen mellan religioner något som har någon större betydelse. Visst sker det attacker mot religiösa grupper och lokaler och visst finns i den politiska debatten angrepp från högerextremt håll på framför allt muslimer. Men det handlar i grunden inte om religion, utan om marginella grupper som bekämpar det främmande. Någon religionskamp mellan religionerna av betydelse finns inte.
I den mån man kan generalisera en hel befolkning bryr sig svenskarna inte särskilt mycket om religion. Religionen spelar en undanskymd roll i den svenska samhällsdebatten. De kristna grupper som försöker använda religiösa argument i en debatt om till exempel äktenskapet kommer att upptäcka att religiösa skäl duger inte för att motivera politiska beslut i Sverige. Att vissa typer av halal- och kosherslakt är förbjudet idag i Sverige har inget med religion att göra - oavsett den historiska bakgrunden. Det handlar om Sveriges mycket starka djurskyddslagar med starkt opinionsstöd. Visst är söndagen av tradition den lediga dagen i Sverige, men det finns ingen opinion som kämpar för att den ska helgas med söndagsstängda affärer. Det är inte heller någon sekulär ideologi som dominerar, den som vill stoppa skolavslutningar i kyrkan möts av samma oförståelse, det handlar snarare om att religionen betraktas som i praktiken ointressant.
Detta att svensken inte bryr sig särskilt mycket om religion har också positiva effekter för olika religionsutövare. Det finns en stor beredskap att acceptera olika religiösa uttryck, så länge det inte begränsar andras frihet.
Problemet för svensken i gemen är inte, som debattörerna skriver, att \"Sverige tar klivet från ett monolitiskt kristet protestantiskt till ett mångkulturellt samhälle\". När religionen kan få problem och bli politiskt kontroversiell är om religiösa krav går på tvärs mot vad som skulle kunna beskrivas som det sekulära Sveriges rationella inriktning. Det kan handla om djurskydd eller den mänskliga rätten att älska vem man vill, oavsett kön. Den inställningen finns skäl att bevara. Visst kan religionen ha en positiv betydelse både för den enskilde och för samhället, men i grunden är Sverige ett bättre land tack vare religionens undanskymda roll.