Renässans för apberget i TV-huset
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
De sitter där några väl utvalda. Som om en allsmäktig Gud skulle sagt att det är just de, och bara de här tre, som skall tala till folket. Folket, eller oss andra, kallar de gärna "apor", eller skrattar i varje fall lite i smyg när ordet kommer upp.
De vet alltid bäst. De vet dessutom alltid något om allting. Allvetande orakel som blir klart förnärmade om någon skulle drista sig att konkurrera med dem om åsiktsutrymme och tv-tid.
Ni vet vilka de är. De är begåvade och talföra. De är roliga ibland. Ibland är de viktigpettrar utan självdistans, och ofta är de politiskt korrekta, sammanförda för att vara både politiska och korrekta.
Så har den svenska tv-debatten sett ut några år in på 2000-talet.
Under 25 år dessförinnan hade SVT utvecklat ett antal publika direktsända samhällsdebatter, där själva poängen var att många röster skulle höras och att olika åsikter både skulle "få ett ansikte" och brytas mot varandra. Programmen hette Kvällsöppet, Svar Direkt, Eftersnack och många andra namn. Alla var öppna och direktsända debatter kring aktuella frågor och konflikter runt om i landet. Det var sånt som folk pratade om, var upprörda över, eller kände osäkerhet inför.
Programmen sändes från olika håll i landet. I Malmö, Stockholm, Göteborg och Umeå fanns självständiga redaktioner och självständiga programledare som kallade in självständiga debattörer. Men just denna åsiktsmässiga frihet skavde hål i huvudet på tv-byråkrater i Stockholm tills de lyckats lägga ner hela detta uttryck för demokrati, yttrandefrihet, mångfald och folklighet.
Ta bort "apbergen", sa man och beordrade fram riskfria programformer där vanligt folk ändå inte skulle passa. De medverkande skulle vara få och tas in på taxiavstånd. Stockholm skulle i huvudsak vara avsändningsorten. Resultatet blev att publiksiffrorna för samhällsdebatten halverades och att det som blev kvar blev de åsiktskontrollerade och hårdstyrda morronsofforna. Svensk teve blev den enda teve i västdemokratierna som blev utan öppna och folkliga tv-debatter.
Men plötsligt dyker Stina Dabrowski upp med sitt gedigna varumärke som tv-proffs och ställer allt på huvudet. Göteborgs-tv återskapar debattstudion full av debattörer. Även om både Uppdrag Granskning och Kalla Fakta blivit publikfavoriter behövdes den oredigerade, oförmodade och nyckfulla debatten igen. TV4 stal programnamnet Kvällsöppet från SVT och fick flera hundra tusen att titta. Debatt med Stina lockade en halv miljon sent på torsdagskvällarna.
Folkföraktarna, de som bara ser "apor" när de ser vanligt folk lägga sig i samhällsdebatten från läktarna i tv-studion, förlorade och kände sig "kränkta". Sådana debatter är bara meningslöst tjatter, sa de.
Fast de menade att allt som inte sägs av dem själva, de där tre, fyra, fem sex som "Gud utvalt", det är tjatter.
De stökiga mötena, de oförmodade ämnena, de vanliga och de ovanliga människorna i konfrontation och samtal, det är teve när teve är som mest demokratiskt. Läktardebatternas återkomst är ett friskhetstecken både för demokratin och för teve.