Rent vatten en stor rättvisefråga
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Svårt för oss att förstå. Vi som bara öppnar kranen och ut kommer rent och friskt vatten. Bara att dricka och njuta. Eller skruva på duschkranen och lika självklart kommer rent vatten. Så att vi blir rena och fräscha.
Jorden en vattenplanet!
Detta borde få vara lika självklart för alla i den här världen. Självklart därför att vår planet är en vattenplanet.
Hela 71 procent av planetens yta består av haven. Kontinenterna står för 29 procent av ytan och där finns också vatten i form av sjöar och floder. Kanske borde Jorden heta något annat.
Haven i all ära, men det är sötvattnet, som människan behöver. Av allt vatten är det endast 2,5 procent, som är sötvatten och bara 0,5 procentenheter, som är tillgängligt för människan. Resten ligger bundet i glaciärer och vid polerna.
Jordbruket konsumerar hela 70 procent av det tillgängliga sötvattnet. Ofta ett slösaktigt nyttjande vid bevattning, där bara en del kommer grödan tillgodo.
Till slut blir det ganska lite kvar för hushållens livsviktiga behov. Och fördelningen är orättvis över världen. Ett exempel: I Sverige har vi tillgång till 20 000 kubikmeter vatten per person och år, i Gaza 80 kubikmeter. Vattenfrågan är en av de stora utmaningarna i vår värld.
Över en miljard av våra medmänniskor saknar fortfarande en säker tillgång till dricksvatten. Många tvingas leva med en vattenkvalité, som Sverige hade på Medeltiden. Men nu är det 2007.
Viljan finns inte
Resurser finns. Informationen finns. Men viljan finns inte. Eller skall vi kanske säga att medmänskligheten finns inte. Dessutom är det lönsamt att investera i vattenresurser.
En internationell studie som WHO står bakom, visar att varje investerad dollar ger en samhällsekonomisk vinst på mellan tre och 34 dollar. Nu är det klimatfrågan som gäller.
Den är också livsviktig. Men mest livsviktig för den rika världen, tycks det. När västvärlden förstår att det finns ett hot mot deras egen livsmiljö, ja då kommer diskussionen igång. Då talar man om allvarliga hot mot mänskligheten. Då talar man om en ödesfråga.
Då hotas det etablerade välståndet i den rika världens reservat. Då måste man göra något. Vidta kraftfulla åtgärder. Frågan diskuteras på högnivåmöten.
Åtgärdspaket läggs fram. Politiker profilerar sig på klimatfrågan. Fast Bush profilerar sig åt ett annat håll - kortsiktiga ekonomiska intressen först, långsiktig överlevnad sedan, kanske.
Men behovet av rent vatten för alla, då? Eller att bekämpa svälten, fattigdomen, barnadödligheten och sjukdomarna?
Behövs en utbredd vrede?
Nej, de problemen ligger för långt bort. De kväljande lukterna når inte fram. Ligger på behörigt avstånd från den så kallade utvecklade världen. Men frågan är om denna del av världen kan kallas utvecklad, om inte medmänsklighet är ett givet etiskt mål, också i praktiken?
Vi kan inte vara nöjda så länge världen är orättvis, vad gäller grundläggande behov. Kanske är det en utbredd vrede, som skall till för att bygga en annan värld, en solidarisk värld.
Ställa krav på rättvis fördelning. Tillgång till rent vatten för alla är en av flera värdemätare på medmänsklighet.