LEDARE: Respekt men inte underkastelse

Det danska kulturkriget tar sig allt grövre uttryck. Dansk säkerhetspolis har anhållit tre personer misstänkta för att ha planerat att mörda satirtecknaren Kurt Westergaard, som ritade den mest uppseendeväckande av de tolv Muhammedkarikatyrer som Jyllands-Posten publicerade hösten 2005. Den som föreställer profeten med en bomb i turbanen, och som blivit något av en symbol för konfliktlinjen mellan västerländsk yttrandefrihet och muslimsk sensibilitet i Europa.

Flera danska tidningar har reagerat med att publicera Westergaards teckning. Men i Sverige har, med ett undantag, sådana sympatiåtgärder uteblivit. Klimatet är annorlunda här. Kultursidornas spalter rymmer fortfarande debatter om dyra handväskor och andra trivialiteter.
På sätt och vis bör vi vara tacksamma för det. Den danska debatten bottnar i en delvis annan verklighet, som driver fram ett skarpare tonläge. Men den verkligheten kan snart bli vår. Svenska publicister - och för den delen politiker - gör nog klokt i att stålsätta sig inför framtiden. Här finns svåra frågor att ta ställning till.
På det politiska planet handlar det om att rama in visionen om det mångkulturella samhället i en meningsfull begreppsapparat. För den allmänna uppslutningen kring den visionen förblir en illusion så länge begreppet inte definieras i klara och tydliga termer. Den debatten är redan synnerligen aktuell i Storbritannien efter det att ärkebiskopen av Canterbury i en artikel antytt (om än inte i så många ord) att sharia måste tolereras som ett alternativt rättsystem vid sidan om det officiella brittiska.
På ett publicistiskt plan handlar det inte så mycket om rättsliga överväganden som frågan om vad som bör eller inte bör publiceras av respekt för olika kulturella minoriteter. En debatt som anknyter till diskussionen kring vissa konstnärers behandling av kristen symbolik, men som här har betydligt allvarligare förtecken, och som blir mer angelägen i takt med att en större del av befolkningen betraktar världen i termer av heligt och profant (något Svenska kyrkan tycks ha slutat med för länge sedan). Lars Vilks rondellhund kan i sammanhanget betraktas som en onödig provokation. Å andra sidan är det angeläget att sluta upp bakom publicister och tecknare som hotas till livet för något av sina alster. Yttrandefrihetens princip måste ligga fast.

I och med incidenten i Danmark blir den här diskussionen på blodigt allvar. Det gäller att finna en linje som man konsekvent kan stå fast vid, också den dagen hoten övergår i handling. När en tecknare, redaktör eller skribent faktisk blir mördad för sina "hädiska" alster. I Danmark - eller i Sverige.

Ledare: Respekt men inte underkastelse