Revolution för nygamla värden
Foto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Ja, jag tycker att man kan se en nykonservativ eller nyborgerlig våg i Sverige, fastän det förnekas av somliga. Det handlar om ett ökat intresse för äktenskapet, kärnfamiljen, civilsamhället, närmiljön, den egna täppan. Det är baby-, bröllops-, hemmafixar- och trädgårdsboom.
- Detta exploateras väl fortfarande främst kommersiellt. Vi ser det i tidskriftsutbudet till exempel, i nya succétidningar som Mama. Eller i det här med bröllopsmarknader. Politiken har inte fångat upp det ännu.
- Marknaden är känsligare för tidsandan. Sedan så tror jag att regeringspartierna är lite rädda för det här jag talar om. Undantaget kristdemokraterna är allianspartierna socialliberala - och kristdemokraterna har aldrig riktigt lyckats slå mynt av sin konservatism. Det jag talar om - familj och hem - uppfattas som gammalmodigt. Här finns en beröringsskräck. Alliansen vill inte vara höger, de vill röra sig mot mitten.
- Nyborgerligheten är ett internationellt fenomen i väst. I länder som Storbritannien och USA, där det började, tar politikerna dessa saker på mycket större allvar. David Cameron, som ju leder torypartiet i England, är ett bra exempel på en politiker som engagerar sig i mjuka frågor. Familjen är den bästa välfärdsinstitutionen, säger han. Och det går bra där, för Storbritannien är ett mitten-högerland. Sverige är mitten-vänster.
Nyborgerligheten är kvinnlig, har du sagt?
- Ja, det är märkligt detta. Före kriget röstade kvinnor med högern. Och så är det fortfarande i många europeiska länder. Men inte i Sverige.
- Människor är väldigt sociala djur, vi anknyter starkt till varandra. Det är en överlevnadsinstinkt. Barn föds hjälplösa och måste tas om hand i många år. Och det verkar som att modersinstinkten är speciellt stark. Kvinnor är väldigt känsliga för andras välbefinnande. Och därför är vi väldigt mottagliga för budskap om solidaritet och välfärd.
- Vänstern har kapitaliserat på det. Välfärd i den svenska debatten betyder nästan alltid någonting skattefinansierat och offentligt, det är bidrag, bistånd och socialförsäkringssystem. Ta begreppet folkhem till exempel, hela samhället skall vara en enda stor familj. Det tror jag är en vision som tilltalar kvinnor, men det är också en väldigt politisk vision. Staten står i centrum.
- Högern numera talar ju bara om ekonomi och incitamentsstrukturer. Och de gör det på ett sätt jag tror framförallt tilltalar män. Jobbskatteavdraget, till exempel, anses vara till för att vi skall arbeta mer. Jag ser det inte så. Skattesänkningar är viktiga eftersom de gör det möjligt för oss att jobba mindre och umgås mer med familj, vänner och barn.
- Regeringens arbetslinje handlar ju om att vi skall jobba för att betala Anders Borgs välfärdssatsningar. Men det är ju inte därför vi finns till! Jag tycker att vi skall bredda välfärdsbegreppet i Sverige.
Vad beror det på, att borgerligheten är så manlig?
- Det finns nog flera anledningar. Större delen av den borgerliga opinionsbildningen i Sverige är ju näringslivsfinansierad, och bedrivs utifrån ett näringslivsperspektiv. Och näringslivet är en väldigt mansdominerad sfär. Det är lite typiskt att när Timbro för en gångs skull intresserar sig för familjefrågor så föreslår de företagsdagis.
- Nyligen intervjuades jag i vänstertidskriften Arena. Jag trodde att de skulle försöka sätta dit mig. Men det visade sig att de var väldigt öppna för mina argument, väldigt nyfikna. Jag tror vänstern upplever att de har något att hämta i nykonservatismen. Medan borgerligheten är väldigt avvaktande.
Någon kallade feministen Nina Björk en företrädare för nykonservatismen?
- Jag tycker att hennes avhandling är väldigt intressant. Vi har olika utgångspunkter, hon i vänstern och jag i högern. Men vi har en gemensam beröringspunkt i kritiken av individualismen, och i det att vi talar om barnet och kroppen. Varför skall kvinnor behöva bli karlar, överge barnen och ge sig ut på marknaden och jaga för att räknas?
Björk har ju anklagats för att vara biologist. Ställer du upp på en sådan beskrivning av dig själv?
- Nja, biologist är ju ett skällsord. Men jag tål det. Sverige är väldigt ideologiskt präglat, och vi har bortsett från mycket forskning som visar att kvinnor och män är olika, biologiskt och genetiskt. Det här med anknytning mellan mor och barn är gammalt och väletablerat, men vi har valt att bortse ifrån det. Vad som händer nu är att vi börjar ta fasta på vetenskaplig evidens. Det är okej att vara kvinna. Det är fint att vara förälder. Marx hade rätt. Den ideologiska överbyggnaden rämnar och fakta uppenbarar sig.
- Sedan så är jag inte säker på att jag är konservativ. Det handlar inte om att gå tillbaka till 1800-talet, utan det är en fråga om konsolidering. Samhället börjar i barnkammaren, men i Sverige har vi byggt boet slarvigt. Stressen och ohälsan bland unga är ett tecken på det. Då måste vi ta ett steg tillbaka och fråga oss vad som gick fel. Själv betraktar jag mig som progressiv - nej, som revolutionär!