Om man deltar i en orienteringstävling eller navigerar till havs är väl fråga nummer ett: Var befinner jag mig själv, just nu? En positionsbestämning måste helt enkelt vara utgångspunkten. Är det inte på samma sätt i politiken? Vet vi inte var vi befinner oss kan vi måla upp alla tänkbara paradis. Men vi kan aldrig finna vägen dit.
Och var står vi? Vi kan väl vara överens om att västvärldens regeringar har satsat astronomiska summor för att garantera bankernas riskutlåning? Detta innebär att de privata skulderna till bankerna har förstatligats. Ser ni komiken i att samma intressen som räddats av förstatligande samtidigt motsätter sig allt förstatligande - om detta skulle gynna allmänheten, som statligt ägande av banker, transportsystem, vård, utbildning och så vidare.
Åtstramningspolitik
Varför denna panikartade räddningsinsats helt utan villkor? Varför krävdes inte att skatteparadisen stängdes? Varför förbjöds inte de finansiella pyramidspelen? Varför skall de arbetande nu betala räkningen för de rikas kalas i form av bister åtstramningspolitik med minskade utgifter för sociala tjänster och genom orättvisa skatter?
I Sverige finns skolor där hälften av eleverna inte uppnår godkända resultat. Sjukhusen överbeläggs och åldringsvården krisar. Det finns till exempel ingen strokerehabilitering värd namnet. Och en hel yrkeskår är satt att jaga människor som misstänks för bidragsberoende. Ser ni komiken i att samma krafter som kräver detta stålbad själva har erhållit bidrag av historiska dimensioner?
Ta den rikaste procenten av hushållen i Europa. Där ökade förmögenhet med tio procent bara under den senaste krisen. Med en berusad åsnas envishet måste jag vidhålla att denna ökning lätt skulle räcka till för att betala alla Europas krispaket.
Finns det inte pengar till utbildning och vård? Kan ni se det komiska i att det finns hur mycket pengar som helst för att garantera de redan onödigt rikas skulder - men plötsligt inga pengar för vård och utbildning? Nej, det är inte komiskt. Det är lögn och bedrägeri. För att gynna ett fåtal.
Bonusexplosion
De som trodde på någon sorts sans och måtta kan se hur bonusutbetalningarna fullständigt exploderar för dem som bara kan skryta med att de jobbade fram krisen. Till och med den tandlösa svenska fackföreningsbyråkratin känner sig nu tvingad att protestera mot aktieutdelningarna.
I skuggan av den allt rikare överklassen försöker nu medelklassen härma deras levnadssätt. Men eftersom de inte är lika rika så skuldsätter de sig bara alltmer. Och lägger en stabil grund för nästa kris. Då förväntar de sig åter bli räddade av den förhatliga statens generösa distribution av våra skattemedel.
Rätta mig om jag har fel men inser inte alla att det som måste göras är att tvinga aktieägare och gäldenärer att själva betala kostnaden för att rädda sitt eget system?
Socialdemokratin var en gång en upprorsrörelse mot detta system. Finns det någon gnista kvar?